Någonting har hänt
Roger Andersson Konstfrämjandet
Det gör dom hos Roger Andersson också, men i en kall blå färg och så händer det saker, där nere, på botten där människorna bor.
Det är gripande. Människorna är unga, tunna, genomskinliga. Men de finns där, i olika grader av nedgång, några sniffande och kanske våldsamma, omgivna av drogskräp och det känns mycket hotfullt. De är också hjälplösa, aningslösa och utsatta. I skarp motsättning till det där minnet som talar om idyll. Här ligger kanyler och konstigt skräp, man känner undergången även när inget särskilt dramatiskt skildras. Tillsammans blir det en sådan effekt.
Hela alfabetet finns med, i en okonstlat uppsatt rad, tekniken är helt enkelt offset. Men linjerna är tunna och den ljusblå färgen ger både en aning om mardröm och en känsla av "sanning", något kallt registrerat, som foto på avstånd.
I salen finns också en sittstol som småbarn har men några gånger större. Eftersom den är fylld med klotter av lite otäck stil, har den samma meddelande: idyllen, om den fanns, förvandlades till en hård värld. Men det finns plats för andra tankar också, det är bra konst.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!