Mysigt och kärleksfullt i skolföreställning
I Östgötateaterns nya pjäs för skolbarn, träffar vi en söt flicka som har en hund som heter Wolfgang. En en söt pojke som är väldigt ängslig av sig, åtminstone är han rädd för olyckor som skulle kunna hända.
Så finns en kypare på Tony´s bar och där serveras olika pastarätter. Scenen blir mer och mer lik Lady och Lufsens spaghetti fest, till slut alldeles lik, men personerna är lite annorlunda. Blyga, men alltså fnoskiga också.
CO Evers har skrivit en pjäs för lågstadiebarn och ibland deras föräldrar och den är enkel och rak, rolig och lite lagom överraskande i dialog och detaljer. Ett och annat svärord tillåts och man får vara jättebarnslig och önska livet ur nån och säga att Det skiter jag i!
Det tycker både barn och stora är roligt.
Kerstin Svedberg har regisserat med lätt hand och utan åthävor. Marika Strand spelar en både blyg och varm flicka som tror att hon är osynlig och som säkert alla kan känna igen sig i. Håkan Walles den ängslige pojken som med ett litet knep får syn på flickan och kärlekslågan tänds. Han är precis lagom spattig och älskansvärd, med aningens drag från Papphammar.
Kyparen Bo Höglund är skojig med sin slit- och släpstil, kanske förstår även de unga att han söker tröst i flaskan - men si det ordnar sig med det också när han får en riktig vän!
Med italienska toner till kärleksmåltiden av en banjospelande Fiffe är det en både vacker och värmande föreställning.
Så jobbar vi med nyheter