Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mustighet, svärta och humor hos Mina

Denise Mina
Det heligaste
Minotaur

Kultur och Nöje2003-09-20 06:00
PATRIK SELSFORS
I Glasgow, Skottland bor det en relativt ung tjej (37) som har en speciell talang. Hon är nära nog enastående på att skriva kriminalromaner. Redan med sin första trio böcker sätter hon ribban högt: Garnethill-trilogin, böcker som har vad som i regel saknas idag: mustighet, verklighetskänsla, svärta, humor. I dagarna kommer hennes nya ut: Det heligaste. Förväntningarna är hos mig, ska erkännas, skyhöga. Stackars människa! Hur ska hon kunna gå i land med det?

Men hon lyckas ju! Med råge! Det heligaste är rasande begåvat i varje enskild del. Språket är så självklart, flyter så lätt, aldrig banalt, aldrig krystat. Hon hittar en ton som träffar läsaren på ett direkt vis och som speglar själva berättelsen. I intrigen har hon hittat en ingång som åtminstone jag inte stött på i den här formen. Det hela beskrivs som en dagbok, skriven av mannen till en kvinna som dömts för mord till livstids fängelse. Han ska hjälpa till med överklagandet, övertygad om hennes oskuld och letar efter motbevis. Men vad han hittar är sidor hos sin hustru han inte hade en aning om.

Hela boken är alltså skriven ur mannens väldigt personliga perspektiv. Vi ser honom gå från total lojalitet till tvekan, ilska. Flera sidor av honom är kanske inte helt sympatiska, han verkar väl vek, lite mesig, faller för frestelser. En hel del vardag finns med som sig bör i en dagbok. Mordfallet är egentligen inte bokens huvudtema, det är snarare mannens långsamma uppvaknande inför hustruns svek. Det är alltså en gåta som löses på två plan.

Upplösningen är inte solklar, även där finns luckor, mannen har inte hela sanningen, frun möter vi bara genom hennes reaktioner, speglade av honom. I epilogen gås bevis och indicier igenom för att mannens slutsats i dagboken ska bli bekräftad men inget avgörande kan hittas. Som läsare vet man inte riktigt om mannens subjektiva slutledning är hållbar. Man får väl helt enkelt läsa om den, det gör jag gärna.

Håll ögonen på Denise Minas fortsatta karriär, I min bokhylla tillhör hon redan den absoluta gräddan av kriminalromanförfattare.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!