Två franska dokumentärfilmare tog sig till Kongo för att göra en film om gatumusiker. Där träffade de bandet Staff Benda Bilili.
En grupp män, varav majoriteten är hemlösa personer med funktionsnedsättningar. I den grymma värld vi lever i har de flesta med funktionsnedsättningar ganska hårda liv.
Det finns inga dagliga verksamheter eller assistenttimmar. Medlemmarna i Benda Bilili lever på hoppet när de franska filmarna anländer 2004.
Genom sin musik hoppas de på att kunna försörja sina familjer. Familjer som lever på gatan när härbärget brinner ner.
Det är mycket smärtsamt egentligen, men man kan missa misären eftersom det är mycket humor i dessa människors liv.
Vi får återvända till Kongo flera gånger om och häpnadsväckande nog lyckas de kommersiellt med sin musik till slut. De når framgång och ger konserter över hela Europa. Som tittare får vi vara med steg för steg i jakten på framgång. Tyvärr är "Benda Bilili!" inte den största nivån av filmkonst och det saknas viss spänning som rätt typ av berättare hade kunnat tillföra.
Samtidigt så är det svårt att motstå en sann saga som denna. En grupp underdogs lyckas, och det är på riktigt, det ligger ingen Hollywood-producent bakom.