Det går att ta på spänningen i luften inne i De Geerhallen. Ungdomar rör sig nervöst runt scenen, plockar med instrumenten. I ett år har de förberett sig för detta.
Under två dagar, onsdag och torsdag, ger eleverna och Symfoniorkestern sex konserter för cirka 5 000 skolelever. På lördag är det familjekonsert. Det är en årlig tradition och ett unikt samarbete mellan De Geergymnasiet och Norrköpings symfoniorkester, SON. Musikeleverna får chans att spela tillsammans med och komponera en riktig symfoniorkester och orkestern samarbeta med unga talanger.
– Det här är ett bra sätt att ge till varandra, säger Kristina Holm Danielsson, Symfoniorkesterns producent för barn- och ungdomskonserter.
– Eleverna får vara med och spela med en professionell orkester och orkestern får nya idéer. Vi lär oss av varandra.
Det är också ett bra sätt att nå ut till ny publik, säger hon. Det är inte alltid lätt att locka ungdomar till att komma och se Symfoniorkestern.
Namnet på konsertserien är ofta fyndigt och innehåller på något sätt beteckningen SON. I år har eleverna valt att välja ut musiken utifrån ett tema: rymden, med låtar som Bart Howards "Fly me to the moon" och Gustav Holsts "Planeterna, Mars". Namnet blev därför SON-systemet.
– Man kan göra väldigt mycket på det temat, säger Anna Kristensson, som varit med i manusgruppen och också leder historien framåt på scen.
– Musiken i sig ger mycket frihet.
Arman Cedic håller med:
– Många klassiska stycken går att koppla till rymden. Vi har skapat planeter utifrån olika känslor och man åker mellan planeterna och känslorna, på kärlekens planet spelas till exempel tango.
Förutom rymdlåtarna spelas även utdrag ur Anton Bruckners sjunde och åttonde symfoni.
Två av låtarna har komponerats av elever. Tillsammans med varsin handledare har de skapat stycken som hela symfoniorkestern med minst 16 olika instrument ska spela.
Hur har det varit?
– Jag har suttit över sommaren och brainstormat, njutit av att vara kreativ, säger Elliott Hall som komponerat "Nebulosa".
– Jag visste inte vad jag skulle förvänta mig, men det var svårt och mer tidskrävande än jag trodde, säger Thomas Nicols.
Nu ska snart allt visas upp, för vänner, familj och tusentals skolelever. Men nervositeten är ingenting mot den förväntan de känner inför att visa upp sina verk.
– Vi är stolta över det vi skapat, säger Anna Kristensson.