Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

Outsläckliga klanger
De Geerhallen
Norrköpings Symfoniorkester
Bel Canto-kören
Musikaliska Sällskapets Kammarkör
Instudering: Michael Bruze
Dirigent: Johannes Gustavsson
Solist: Isa Katharina Gericke sopran
Musik av Stravinsky, Poulenc och Nielsen

Kultur och Nöje2004-12-04 06:00
Anna Sköldh
Klanger som inte slocknar kan man i lyckliga stunder träffa på. En sådan musikalisk lycka infann sig i torsdags under framförandet av Carl Nielsen 4:e Symfon "Det uudslukkelige". Det var förstås Norrköpingssymfonikerna som på hemmaplan bjöd på en helafton med tonprakt där det symfoniska tonspråket satt som en spark i baken. Det var liksom bara att följa med och se vartåt det bar. Och outsläckeligt blev det. Först vällde musiken fram som en stormvåg under täckmantel av ett Allegro. Omsorgsfullt plockade dirigenten Johannes Gustavsson fram tematiska finesser och klangmässiga övertoner. Väl framme vid träblåsarnas finlir i andra satsen hamnade fokus på de små detljerna. Den tredje satsens allvarstyngda växlingar packades in i en varm filt av runda klanger. Finalens allegretto blev en orgie där pukduellen fick ge allvaret åter till innehållet och bringa reda i det skenbara kaoset. Vågade dragningar där finalen börjar stramas åt gav extra krydda.
En helt annan sorts klanger fick vi med Poulencs Gloria - härlig körmusik som man blir glad av . Texten är hämtad ur kyrkans liturgi, men används som "konsert-musik". Kvällens framförande blev enkelt och okomplicerat, ganska avskalat och utan onödigt bjäfs. Kören sjöng med frisk fart och texten nogsamt placerad långt fram. Dirigenten hjälpte till med att plocka fram det omedelbara i tilltal och uttryck. Klangen hade fokus på diskanten och jag hade önskat lite mulligare inramning, men förmodligen var inte akustiken samarbetsvillig. Till sin hjälp hade kören den glittrande solisten Isa Katharina Gericke med läcker höjd och rondör i formerna. Hon speglade sig i orkestern och tog spjärn mot kören och sedan svingade hon iväg sina fraser över publiken. Kör, solist och orkester blev verkligen ett och det är väl drömläget för en dirigent.
Konsertens inledning med Stravinskys Symfonier för blåsare hör till det kärvare slaget av musik. Alerta infall i smått och stort, elegant och slipat framfört med kraftfullt, välplanerat spel räddade framförandet som tidvis blev lite diffust i konturerna.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje