Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

Norrköpings Symfoniorkester
De Geerhallen
Dirigent: Lü Jia
Solister: Gunnar Idenstam, piano, Björn Malmqvist, kontrabas
Musik av Lidholm, Debussy och Mozart

Kultur och Nöje2002-04-20 00:00
ANNA SKÖLDH
Den som med vidöppna sinnen, nyfikenhet och upptäckarlusta går på konsert kan få vara med om stora saker. Den som inte vågar eller vill bli berörd, upprörd eller omskakad blir nog mest irriterad. Själv tyckte jag att Lidholms Poesis som spelades i De Geerhallen i torsdags kväll satte igång associationer jag inte visste fanns och pockade på en uppmärksamhet som uppfodrande krävde min totala närvara som lyssnare.
Lidholms musik passar inte som bakgrundsmusik på varuhuset eller som taktfast inspiratör till fredagsstädningen. En aktiv lyssnaren insuper atmosfär och smakar på tongångar som inte alltid är givna. Det kräver en hel del men ger också någonting i retur - ett öppet sinne med öron känsliga för musikens många olika språk.
Poesis av Lidholm består av ljud som blir till små fragment av tankar och känslor sprängfyllda av energi, alltigenom suggestivt sammanfogat i en sorts linjär tankegång som aldrig avstannar. Pianisten Gunnar Idenstam gick lös på sitt instrument med flink precision i den generösa pianostämman. Den påbörjade linjen fick inte avstanna, utan vandrade från pianot över orkestern och åter till klaviaturet för ombearbetning och nytolkning. Fräscht och pockande! Idenstam hade i mellanpartiet ett gyllene tillfälle (som han också utnyttjade), till att breda ut klanger och harmonier som inte passade in någonstans, som inte kunde stanna kvar för att de var "fel", som hela tiden måste vidare för att nå hamnen. Hans uppfinningsrikedom och fantasi var stor. Klangerna fick ta plats i de givna rytmerna. Här märktes ett tight samspel med orkestern när temat lämnades över som en stafettpinne från solisten till orkesterns olika stämmor. Basisten Björn Malmqvist plockade upp ett eget tema som knådades med vacker klang och skön harmonik. Att kunna följa linjen blev till en sport där varje åhörare angav sina egna spelregler.
Betydligt mer fast och därmed okomplicerad struktur fanns i Debussys Iberia ur Images. Tre små impressionistiska musikstycken som är - vackra! Behagligt sköna klanger i en vilsamt pulserande lunk som gör sinnet välvilligt inställt. Orkestern under Lü Jia skvätte omkring impressionistiskt pastellmåleri över oss och det tog vi villigt emot efter Lidholms-sejouren. Dock tedde sig Debussys färger lite bleka med Poesis i färskt minne (och förmodligen kvar i sinnet).
Efter paus spelades Mozarts 39:e Symfoni Ess-dur. Inledningen visade sig vara ett svårmanövrerat Adagio som ville bestämma själv. Andandet blev luftigt men ojämnt, men till Menuetten glittrade det till och musiken klingade livfullt, ljust och vackert, om än inte med full med precision.
Finalen fick en välformulerad frasering med ett tema som vandrade omkring om omformulerades. Det alerta träblåset plockade upp tongångarna och knådade tematan på löpande band innan de levererades med full kraft och ambition.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje