Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

Säsongsavslutning
Förstklassiker
De Geerhallen Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Lü Jia
Solister: Rachèrkvartetten , saxofoner
Musik av Rossini, A Nilsson, Respighi och Gershwin

Kultur och Nöje2003-05-17 00:00
ANNA SKÖLDH
Säsongsavslutningen i De Geerhallen i torsdags blev en lagom småtrevlig och gemytlig tillställning med varierat program med en aning kantring åt 1900-talsmusik. Den eminenta Rachèr-kvartetten blev naturligtvis kvällens huvudattraktion när de spelade Anders Nilssons Concerto Grosso, med det överraskande extranumret i slutet av konserten på klar andraplats.
Konserten inleddes med Uvertyren till Wilhelm Tell av Rossini. Efter en trevande soluppgång och tafatta regnstänk kom så ovädret löst och då vaknade även orkestern upp. Blecket tog här sin uppgift på allvar och levererade trovärdiga kaskader. Annars var det ganska segt mellan utfallen innan det skojiga galopptemat kom och räddade föreställningen.

<b>Energiflöde</b>
Anders Nilssons Concerto grosso för saxofonkvartett innehöll med sina tre små satser lika mycket som en fullvuxen symfoni. Det handlade om mustig, mystisk musik med märg och mognad. Rachèr-kvartettens medlemmar tog sig an musiken och uppmuntrade dialogen med orkestern. Trådarna plockades upp och teman vidareutvecklades. Första satsens energiflöde hölls ihop av kvartetten. Sax-klanger av olika valörer vandrade runt och inbjöd till samspel. Den andra satsen uppmuntrade ett mer melodiöst samtal inom kvartetten som understödd av orkestern diskuterade vidare. De dialoger som utspelade sig skedde på olika nivåer men var hela tiden nyansrika och klangsköna med en stor portion harmonisk charm. Tredje satsens disharmoni i behaglig tappning gav en häftig uppladdning i finalen. Här var det ett rytmiskt flöde hos kvartetten som gav den stadigt flytande pulsen.
Ottorino Respighis Antika arior och danser kändes efter den fräscha saxofonkonserten både mossig och ointressant men detta omdöme skall inte spilla över på orkestern som nog slet med att få allt på plats. Dock kändes denna Svit 1 svajig och utan det flöde man kan skulle vilja önska sig.
Gershwins An American in Paris är ett säkert kort bland alla symfoniska dikter som passerat revy. Kvällens framförande var, när det var som bäst, helt bländande och allra bäst ju närmare slutet vi kom. De sista takterna får samla ihop hela säsongen för här koncentrerades orkesterns insats under Lü Jia till att verkligen bli moget och uppkäftigt.
Och så till det oväntade extrainslaget som chefsdirigenten tog till för att sammanfatta och tacka för säsongen. Det spelades nämligen en festlig våruvertyr med kinesiska förtecken som jag gärna vill höra fler gånger. Tonspråket var fräscht och rensade öronen.
Under kvällen delades Solveig-priset ut till violinisten Magnus Ivarsson och Gisela-stipendiet gick till solocellisten Niklas Veltman.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje