Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Musik

FAMILJEKONSERT
De Geerhallen Norrköping
Norrköpings Symfoniorkester
Dirigent: Jonas Dominique

Kultur och Nöje2002-04-29 00:00
Filippa Fiol och Filip Fagott mötte orkestern i lördagseftermiddags. Resultatet av detta möte blev en pedagogisk och småmysig genomgång av orkesterns olika instrument. Filippa Fagott gestaltades av Isabel Bödker Pedersen, Filip Fagott av David Werthén och programvärd för hela äventyret var orkesterns hornist Anna Ahlenius.

För att göra en riktig genomkörare av orkesterns alla instrument spelades Marsch ur Kärleken till de tre apelsinerna av Prokofjev. Filip och Filippa skuttade omkring och bekantade sig med en instrumentgrupp i taget, som förstås fick spela just sitt bidrag ur Apelsinmarschen. Den metoden fungerade faktiskt riktigt bra och jag tror att lika många vuxna som barn fick lära sig någonting nytt. Övergången till Pippisången serverades elegant när fiolerna gjorde myteri mot Apelsin-marschen, och lika ledigt var vi över på en fantasieggande komposition av orkesterns egen Petter Carlson. Med sin Pippibolero har han hittat en modell som förenar konstarterna utan att man vet om det.

Mancinis Elephant Walk med tillhörande elefantdans krävde publikens aktiva deltagande och många tyckte nog att det var lagom att röra lite på sig då. Till Vallflickans dans av Alfvén fick vi däremot sitta och njuta, liksom till Strauss Pizzicatopolka. Här fick enastående lättförståeliga och rediga Anna Ahlenius presentera lite musikteori som jag tror föll på plats hos de flesta.

Men Filip och Filippa då? Jodå, deras speciella kompisar i orkestern, förkroppsligade i Audun Halvorsen och Tanja Kaitaniemi, spelade också varsitt solostycke för att visa upp sina instrument ordentligt. Halvorsen gick lös på Andante och Ungerskt rondo av Carl Maria von Weber med både energi och bravur. Tanja Kaitaniemi spelade Elgars Salut d´amour så sött och vackert man bara kan önska sig. Jag tror att Filip och Filippa också tyckte det var bra för de såg belåtna ut och fungerade jättebra som länk mellan oss och orkestern.

Finalen skedde med Blommornas vals ur Nötknäpparen, lite halvdålig styrfart kan man tycka. Men det hela rättade upp sig under Jonas Dominiques ledning när man avslutade konserten med Duke Ellingtons Caravan. En efter en tågade musikerna ut från scenen, till slut var det bara en ensam trumma kvar och så försvann den också. Publiken var nöjd, det var en bra konsert och dessutom fick vi ballonger med oss hem!
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!