Musik
Mozart i Prag Norrköpings Symfoniorkester Dirigent Lü Jia De Geerhallen
Det är musik i gränslandet mellan barock och wienklassicism. Lätt, nästan framviskande ena stunden för att i nästa bli demoniskt med mörka och tunga tongångar. Kontrasterna mellan ljus och mörker var mycket tydliga liksom fokuseringen och den lågmälda intensiteten.
Symfoni nr 38, Pragsymfonin, fick en storslagen öppning och man lyckades samla ihop den långsamma inledningen graciöst och finkänsligt. Det fortsatte bra men till fullständig perfektion nådde man inte. Den sakliga temavandringen saknade en gnutta känsla och intensitet.
Kvällen var tillägnad Mozart men det blev Antonín Dvorák som tog Prag till våra hjärtan.
Redan från första ton framstod en sådan vitalitet och dramatik att man nästan tappade andan. Med Antonín Dvoráks Symfoni nr 9, från den nya världen, överträffade Lü Jia sig själv och tog tillsammans med orkestern ut alla svängar med samma intensitet och känslighet. Det undersköna largot formades med så varsam och ömsint hand att varje hjärta i den nästan fullsatta De Geerhallen veknade och tårar började rinna. Det var helt enkelt musik som upphävde tiden. Hela orkestern gjorde ett oerhört imponerande arbete men nämnas särskilt bör blåsarnas soloinsatser. Finalen avslutade konserten utan att avta på energi och kraftutveckling.
En säsong kunde knappast ha slutat bättre. Med stående ovationer tackade publiken för en strålande konsert. Den var helt enkelt andlöst vacker och bjöd slutligen på himmelska toner från Prag.
Så jobbar vi med nyheter