Musik
En helafton med musik av Wilhelm Peterson-BergerDe Geerhallen NorrköpingNorrköpings SymfoniorkesterDirigent: Michail JurowskiSolist: Ulf Wallin, violinMusik: Svit ur Frösöblomster, Violinkonsert samt Symfoni nr 5
Säg den pianoelev som inte harvat sig igenom Sommarsång någon gång. Och Vid Frösö kyrka finns i en uppsjö transkriberingar för kyrkoorgel. P-B plockade själv ihop en handfull stycken av sina pianoörhängen ur Frösöblomster och gjorde till en orkestersvit som spelades under konserten. Troligtvis var min musikaliska radar helt inställd på pianostyckena för framförandet av de orkestrerade blomsterna tilltalade mig inte så som jag hade hoppats. Sommarsång gick för rakt fram utan växlingar i nyanser eller tempo. Stackars Frösö kyrka hade inte mycket till dynamik i sina valv och dessutom var intonationen svajig och oprecis. Gratulationer blev baktung på grund av underliga frasslut och Hälsning segade sig fram.
Fräsigare skärpa blev det i framförandet av Violinkonserten, och här kan man verkligen tänka sig att som kompositör var P-B inte alls snäll. Konserten kastas än hit än dit och just som man tror man fått grepp om tematik och melodik smiter allt sin kos och kvar står man med ingenting, förutom klangprakt och rytmfrossa. Solisten Ulf Wallin slet hårt och verkar ha kommit åt musikens kärna. Till sin hjälp tog han en mörkrostad spelstil med lagom mycket distans för att kunna formulera en allt annat än slätstruken tolkning. Till en början uppfattade jag hans klang som forscerad och nästan grovhuggen till sin karaktär. Efterhand föreföll just den inställningen som den enda hållbara. Lyriskt finlir passar liksom inte in i P-B:s symfoniska tonspråk. Ulf Wallins direkta spel gjorde musiken levande och samspelet med orkestern flöt bra under Michail Jurowskis generösa ledning. Det fanns en vila i det uttrycksfulla som visar att det nog handlade om musikaliska cirkuskonstnärer trots allt.
Efter paus spelades den 5:e symfonin, "Solitudo" som även är på gång för skivinspelning. Att dirigenten Jurowski senare under kvällen blev invald som hedersledamot i Peterson-Bergersällskapet tyder ju på att han är intresserad av och kunnig på P-B:s musik. Symfonin är ett brett upplagt verk som kan leda till förvirring om man inte ger sig tid att lyssna. Den första satsen inleddes med ett hyfsat flöde som tyvärr kom av sig när det blev trassel med tempi. Andra satsens scherzando är inte snällt skrivet och fick en alltför sprattlig framtoning. Återhållsamhet kan vara en dygd! Den tredje satsens många lösa trådar kändes däremot helt sammanflätad till en helhet och finalen framfördes med lätt hand och fot.
Så jobbar vi med nyheter