Musik och politik - i ett paket
STOCKHOLM (TT Spektra)På dagordningen står ämnen som kapitalistisk globalisering och slavarbete.Ett politiskt toppmöte?Näe, bara lite dansvänlig rock"n"roll.
- För mig går inte musik och politik att skilja på. Det är ett helt paket, säger Dennis Lyxzén
Som frontman i numera saligt insomnade Refused blev Lyxzén den svenska rockens och straight edge-rörelsens ledande politiske agitator. Och med sitt nya band (International) Noise Conspiracy har han fortsatt på samma väg med att slå in ytterligare dörrar till kapitalismens högsäten och peka på sociala missförhållanden och orättvisor.
Som ett tydligt ställningstagande gjorde bandet en turné i Kina innan de ens turnerat i Sverige. Och nya skivan färgades av kravallerna i samband med EU-mötet i Göteborg. Bland annat.
<b>Svängig garagerock</b>
Som sångare i Refused var han med och hamrade fram vildsint hardcore, som var lika bångstyrigt aggressiv och radikal som de politiska åskådningar bandet förde till torgs.
I den nya orkestern tar musiken istället avstamp i 60-talets amerikanska garagerock. Det är den typ av musik som band spelar för att det svänger och för att det är roligt.
Men så uppeldade som de verkar med sånger som döpts till "Capitalism stole my virginity" undrar man om de verkligen kan ha roligt, eller bara är arga.
- Ett dystopiskt punkband som talar om världens undergång är totalt fruktlöst. Vad vi försöker göra är att peppa folk och säga att det är råkul med politik, har man sett oss live ska man inte gå hem och skjuta sig i skrevet med en k-pist, man ska gå därifrån med ett leende på läpparna och tänka "det där med socialism det verkar ruskigt mäktigt". Jag tycker vi är ett positivt band och jag tycker våran nya skiva är väldigt positiv. Som jag brukar säga, vi är positivt våldsamma.
Men är man inte vegan och inte tycker att socialism verkar ruskigt mäktigt, då? Ja, det ska ju gå att dansa ändå. Likväl, har politiskt orienterad musik av hävd genom alla tider varit för dem som till att börja med skrivit under på de politiska budskapet, ett eventuellt sväng har liksom kommit på köpet.
<b>Oroliga tider</b>
Lyxzén håller inte med om att den uttalade politiska profileringen skulle ligga dem i fatet. Vore det ändå fallet, så skulle han kunna leva med det.
- Det handlar ju inte om att sälja miljontals skivor, utan att vara ärliga och då är det fan så mycket roligare om folk är arga på oss än att de inte tycker någonting alls, eller bara räcker upp handen och säger att de håller med. Vi tar gärna diskussioner.
Han ser tecken i tiden att det är läge för ett band som (International) Noise Conspiracy att morra.
- Det är oroliga tider och motståndet mot kapitalismen har aldrig varit mer radikalt och större under de senaste tio åren. Det är ju tvunget att det kommer några som har något att säga. Jag menar, tänk om Limp Bizkit skulle vara räddningen för rockmusiken, då skulle man ju bli vansinnig.
Även i USA, som de refererar till som "rena jävla Babylon", har de fått gehör och en fungerande dialog. Också det är ett tidens tecken, menar Lyxzén.
- När vi var där med Refused tyckte de vi var ett gäng kommunister som inte skulle komma dit och säga att USA var ett dåligt land. När vi kom dit nu senast, så kom det fram folk efter varenda spelning och sa att "äntligen fanns det ett band som har nåt att säga". Vi fattade ingenting, men det verkar finnas ett stort politiskt vakuum
<b>Ständiga kompromisser</b>
Men hur stolta och bergfast övertygad man än är, så ska man fortfarande äta varje dag och betala hyran varje månad. Det är inte gratis att hålla sig med principer, särskilt inte en så strikt kommersiell bransch som musikindustrin. Ibland tvingas man ge med sig.
- Komprommisserna är där jämt. Ska man vara konsekvent hela vägen, så blir man ju till slut UNA-bombaren. Man hatar Coca Cola och så går man på bio och då har de sponsrat filmen. Att gå ut och äta och köpa skivor är ju kompromisser. Vi måste i viss utsträckning sälja oss för att kunna betala ljudkillen, hyra av van och köpa gitarrsträngar. Det är den bistra verkligheten.
Så jobbar vi med nyheter