Mozart till oss
Här var det nämligen Mozart själv, som stod för orden. Pianostycken bands samman med utdrag ur breven, framför allt till fadern men även till andra adressater.
Här framträdde en människa med litterär stil, allmän begåvning och social skarpblick som tillika var en ömsint familjemedlem och en kärleksfull make. Kort sagt en helt annan slags gestalt än den Amadeus, som nu (dessvärre) intagit Stadsteaterns tiljor.
Djupt gripande var brevet till librettisten Lorenzo da Ponte, från september 1791 två månader före Mozarts bortgång. Han skriver där om hur han nu är på väg att dö, och att han försonat sig med tanken - samtidigt som han inser, att han nu aldrig kommer att få skörda de verkliga frukterna av sin talang.
Viktigast för honom var nu, skriver han, att hinna färdigt med dödsmässan. Som eftervärlden ju så väl vet blev detta emellertid inte honom förunnat; kommen några takter in i lacrimosa i sitt Requim föll pennan ur hans hand. Jordevandringen hade nått sitt slut.
Musiken i föreställningen spände över ett helt liv, från 14-åringens frejdigt livfulla stycken fram till det sena, alldeles hjärtslitande sköna, adagiot.
En magisk timme var det. Som om Wolfgang Amadeus själv hade talat till oss.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!