Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mor, lilla mor

Kultur och Nöje2005-05-27 06:00
Carolina Häggkvist
Mors dag närmade sig med en rasande hastighet och jag kände att jag ville ge henne någonting riktigt oförglömligt. Som tack för hjälpen. Eller kanske som plåster på såren. Det fanns mängder av saker hon aldrig skulle glömma, problemet var bara att välja. Som en elefant, ett fallskärmshopp eller ett barnbarn. Vad skulle jag hitta på?
Det fick inte vara elakt, jag vill henne faktiskt väl. Därför strök jag fallskärmshoppet från listan. På grund av höjdskräcken. Jag insåg samtidigt att ett barnbarn skulle bli svårt att producera på några dagar. Fast det fanns ju genvägar. Jag tittade mig omkring efter ett lämpligt barnbarn att ta med mig hem och slå in i wellpapp, men såg bara pensionärer med rollatorer vart än jag vände blicken. Någonting hon i och för sig skulle ha svårt att glömma bort om hon fick.

- Grattis på mors dag, mamma! Det här är Åke. Han är din!
Han kunde bo under källartrappen och... Nja, det blev nog inte helt lyckat ändå. Hon fick sitt pensionärsbehov mättat på annat håll, demensundersköterska som hon var. Dessutom började pappa se lite stapplig ut tyckte jag, så om hon bara gav sig till tåls lite grann, skulle det nog ordna sig automatiskt. Det i kombination med att hon faktiskt redan hade två barnbarn fick mig att avstå från att knuffa ner en pensionär i bagageluckan och bränna iväg för att köpa inslagspapper.


Så kom jag på det. En tatuering! Det om något vore väl ett minne för livet? Ja, alltså inte någon liten gullig ros i svanken, utan en stor blaffig örn som flyger genom en solnedgång. Över hela ryggtavlan. Glöm det om du kan.
Eller ett ännu bättre motiv - mitt namn inristat i huden. Fast endast smeknamnet Lina kändes fjuttigt. Jag bestämde mig för rubbet: andra-, tilltals-, smek- och efternamn. Elin Carolina Lina Häggkvist. Borde täcka vad, lår, höft och mage. Och så örnen på ryggen. Vad glad hon skulle bli! Hon skulle givetvis vara sövd när det skedde, eftersom det skulle bli en överraskning. Stack jag bara till tatueraren en extra hundralapp var det nog inget problem.
Så plötsligt fick jag en annan idé. Som hon också kunde få, förutom kroppssmyckningen. Någonting man inte heller glömmer i första taget. Som är mycket bättre än ett barnbarn, en pensionär eller en elefant. (I alla fall för mig och troligtvis även för henne.) För vad kunde vara bättre än ett kåseri i Folkbladet?
Det borde alla mammor få.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje