Efter en lång period av måsten, juleläende, flytt och barn som ramlat in och ut över tröskeln så fann jag mig plötsligt ensam hemma. Torsdagskväll. Ätandes hämtmat så satte jag på en underbar kabeltv-kanal, Viasat History Channel.
Det är som att kanalen är skapad bara för mig.
Det började med Terry Jones barbarer. Underbara meningar som; ?har ni hört talas om någon romersk filosof eller vetenskapsman? Nej, för det fanns ingen. ?Romarna stoppade effektivt den fantastiska vetenskap som blomstrade i Grekland och på annat håll. Enligt Terry Jones, så saktade romarna ner ingenjörskonsten med 1500 år.
Underbart! Även om programmen har några år på nacken, så är de nya för mig.
Nästa program leds av Tony Robinson. Han har länge varit programledare i Time Team. Det är ett arkeologiskt program där de gräver i lera på blåsiga fält i Storbritannien. Det är av någon anledning inte något program jag gillat. De hittar aldrig det de letar efter. Det slutar alltid med några krukskärvor och skrattsalvor. Nu var det dags för Historiens värsta jobb. Han provar hemska yrken från 1800-talet. Han drar pråmar genom 6 km långa tunnlar, drar kol i gruvor och tillverkar tvål på inälvor. ?Det luktar inte tvål, det luktar som 1000 döda gnuer? kommenterar han. Hans gnälliga dialekt understryker det avskyvärda i yrkena. Och alltihop visar hur jävligt det var att vara arbetare förr.
Jag byter spår i tankarna. Tony Robinson spelade karaktären ?Baldrick? i Svarte Orm med Rowan Atkinson. Humorserie från England. Terry Jones var med i Monty Python. Humor med stort H från England. Monthy Python och Svarte Orm var sådant vi skrattade åt i Hageby när jag var ungdom. Folk drar fortfarande repliker ur filmerna.
En annan medlem av Monthy Python är Michael Palin. Ja, han pluggade faktiskt historia. Men han är inte programledare på History Channel. Han åker världen runt och gör dokumentärfilmer om resor, mat och bilar. Eric Idle konstigt nog, är fortfarande komisk skådis. Sist, men inte minst, John Cleese. Han är med i dussintals dokumentärer om psykologi. Förmodligen är detta ett resultat av sökande för hans personliga problem, men det ska jag låta vara osagt.
Nu har en slutsats dragits i min dåsiga hjärna. Komiker från Storbritannien är maktfullkomliga när det gäller populärvetenskap.De har fått folket att skratta. Nu ska de lära oss underhuggare något. Vi ska bli allmänbildade trots att vi egentligen bara vill bli underhållna.
På något sätt har de trovärdighet. Baldrick i Svarte orm åt ju rovor på 1500-talet. Och Monty Python var ju med både på riddartiden, Monty Python and the Holy Grail (1974)) och på Jesu tid i Monty Pythons Life of Brian (1979).
Och jag känner mig lite kränkt där i soffan. För de har mig i en rävsax.
Vetenskapsdokumentärer ledda av brittiska komiker ÄGER!
