Mogna män möts på Forum
BO SWENSONHÅKAN BLOMKVISTBEN THOMPSONMåleri GrafikKonstforum
En av Bo Swensons somriga målningar, Bryggan. En annan, en vinterbild, är starkt orange. - Självklart är vintern orange, hur skulle man annars stå ut!, säger konstnären. FOTO: JANNE FORSBY
Foto:
Tre mogna män (Thomson är yngst, född -63) med viss anknytning till varandra med åtminstone sommarboende i Skåne, möts i en som helhet spännande utställning med stor variation.
Håkan Blomkvist målar scener, det som också är hans jobb. I måleriet kan han dock koncentrera sig på stämningsfulla ytor som bjuder in, öppnar för okända djup och överraskande händelser. Egentligen skulle man kunna beskriva Bo Swensons måleri - och grafik - med samma ord, men det finns ingen likhet, de visar olika världar. Blomkvist föreställer, visar rum, målar abstrakt och ger en stark känsla av temperaturer och luftfuktighet. Med risk för att låta meteorologisk. Men så heter också de flesta av hans målningar något med "vandringar i skilda väderstreck"...
Här är naturlyrik som dessutom presenteras i ord, Håkan Blomkvist är också en engagerad förläggare som både skriver eget och illustrerar andras texter.
Bo Swenson kan vara en sorts exempel på vad som menas med "konkret". Han är mer i verket, konsten som konst, än Blomkvist. Trots att naturen säkerligen är lika stor inspirationskälla här.
Swenson visar dessutom en färgexplosion. Inte på något "vilddjursvis" men färger i kolossalt exklusiva konstellationer. Han brukar tala om sina "haiku", den japanska treradingen med sin bestämda form. Årstiden, en rörelse och en konklusion eller kommentar. Man kan minnas vissa kompositioner från långt tillbaka, likaväl som färgerna påminner, jovisst, det var den här gröna med just den röda som var Bo Swenson. De här motiven är således djupt personliga och bjuder sannerligen inte på något samkväm. Trots det är de oerhört attraktiva. Varför, kan man tänka, ska man ge sig ut i naturen när man kan sitta på Konstforum och se alla dagrar, blänk, våta ytor, torra grenar - ljuset verkas ändras, perspektivet likaså, något liknar det rörelse. Man ser lika mycket inåt som ut i någon föreställande vy.
Bo Swenson tillhör en av Sveriges mest välkända konstnärer - man ser ofta han bilder i bakgrunden på tv när någon minister intervjuas i riksdagshuset eller kan man se dem vid besök på Nationalmuseet eller Moderna. I Norrköping på museet också, naturligtvis. Älskad är nog ordet och säkert är att här finns nya skönhetsupplevelser att hämta.
Ben Thompson från engelska Wallingford, men numera svensk, arbetar med vita ytor. Men det är ytor där allt händer eller snarare har hänt. Tiden har samlats här, olika tillfällen i tiden ger olika lämningar. Nu är det spåren vi ser, de frusna konturerna och delar av helheter, som fossil kanske och ytan är slät som slipad med maskin - vilket den faktiskt är. Det är också konsten som har lämnat spår, här finns kommentarer från konsthistorien. Mindre skisser i blyerts eller kol leder till målningarna.
En högst lovande och festlig inledning på jubileumsåret.
Så jobbar vi med nyheter