Ryan Reynolds, herr romantiska komedier och bombastiska actionrullar, spelar en lastbilschaufför på jobb i Irak som på något sätt fastnat i en grav under den kalla ökenmarken. I inledningen är filmduken helt svart och det råder total tystnad, så som man tänker sig att det är när man är begraven. Det tar ett tag innan Reynolds karaktär Paul Conroy inser var han är. Det tar ett tag innan tittaren förstår vad som händer. Det följande förloppet av förundran, chock, panik och uppgivenhet är så välgjort att det kliar i kroppen. Paul är kidnappad, de irakiska kidnapparna hoppas på fem miljoner dollar, amerikanska myndigheter har som princip att inte förhandla med kidnappare. Reynolds som aldrig haft en sådan utmaning i sin karriär lever upp till det som rollen kräver. Ett minne blott är hans glada uppsyn från "The Proposal".
"Buried" kommer förmodligen att bli en av de mest inkomstbringande filmer det här året. Det är nämligen en man i en träkista hela filmen igenom. "Jag ville göra en extremt billig film" har manusförfattare Chris Sparling sagt, jag tror han har lyckats med det utomordentligt. Även om man önskar att det hade varit lite minnesbilder från hans liv så är konceptet så pass intressant att det fungerar trots allt. Det Cortés tappar i engagemang får han tillbaka i sällsynthet och originalitet. "Buried" är däremot inte i klass med Hitchcocks bästa klaustrofobiska filmer.
Sparling och Cortés är modiga män, endast människor med lagom fräckhet och självförtroende går in och gör en sådan instängd film. Å andra sidan, hur mycket skulle de egentligen förlora på att filmen floppade?