Modernt spel med schabloner

Det är sevärt fast mindre originellt än Ozons Under sanden och Kärlek tur och retur. Däremot visar fransmannen Ozon att han med precision kan göra film även på engelska. Bakom Angels svärmeri för ett liv i överlastad, vulgär skönhet, som gårdsfru på godset Paradise, ligger samma vurmiga, omogna romantik som driver madame Bovary i fördärvet i Flauberts klassiska roman. I botten anas en askungesaga. Bildernas mättade färger och kostymprakt, stråkmusiken och en del tekniska lösningar visar att Ozon liksom Todd Haynes (Far from Heaven) och den tyske mästaren Fassbinder tycker att filmmelodram i förkonstlad gammal Hollywoodstil är ett gott mönster för medryckande och åskådliga historier som med kritik och inlevelse visar människors drivkrafter och svagheter. Allt är medvetet tårknipande, sötat, fullt av olyckliga sammanträffanden, lögner, missförstånd, passioner och sjukdom, som schablonens följetongsroman. Angel ska vara föremål för åskådarens kritik men hennes lojalitet mot sin stora kärlek, en nyskapande, ringaktad målare (Fassbender), är ett sympatiskt drag liksom uppriktigheten i hennes naiva brott mot förväntningar och umgängesregler. Däremot är hon blind för att både målarens syster (Lucy Russell) och hennes tålmodige, tolerante förläggare älskar henne i tysthet. Förläggarens stabila äktenskap med en snörpig, snobbig fru kan ses som en sorts motbild till Angels fördrömda strävanden som naturligtvis kommer i konflikt med verklighetens alla vrånga, snöpliga och oförutsägbara sidor. I slutet gör filmens skildring av två konstnärstyper starkare intryck än det rätt förutsägbara porträttet av den romantiska människans tillkortakommanden.

Information till våra läsare

Modernt spel med schabloner