Möbel-Bohlin tar ett kliv tillbaka
Med flera möbelklassiker i ryggen har Jonas Bohlin tröttnat. I en retrospektiv utställning i Göteborg summerar han 21 års formgivning. Till hösten är det dags för en nystart.
Nu sammanfattar möbelformgivaren Jonas Bohlin sin karriär. Till hösten hyr han ut sina lokaler och satsar på ett friare arbete. Men jag kommer säkert fortsätta skapa föremål. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
Sedan dess har Jonas Bohlin inrett flera rikskända rum och restauranger och skapat ytterligare klassiker. Lampan med ballerinakjol, det rostiga skåpet Slottsbacken och krogarna Sturehof och Riche i Stockholm.
På en auktion i Stockholm tidigare i år samlades hela hans produktion, en retrospektiv utställning där allt var till salu. Nu visas möblerna på Röhsska museet i Göteborg.
- Det här är en avslutning av en period av mitt liv. Det är kul att få visa allt samlat. Men jag har inga problem att lämna det. Det är en befrielse att gå vidare.
- Det känns som ett slags livsbagage som man fyller på hela tiden. Men till slut blir bagaget så tungt att man inte kommer någonstans. Det är för mycket rent känslomässigt.
<b>Hyr ut kontoret</b>
På Jonas Bohlins kombinerade kontor och utställningsrum med utsikt över Slussen i Stockholm finns fortfarande några föremål kvar. Men nu ska kontoret hyras ut och företagen avvecklas. Efter sommaren väntar ett friare skapande och ett samarbete med konstnärerna Dan Wolgers och Lena Bergström.
Ett liv fyllt av arbete håller inte i längden, särskilt inte nu när han har barn, säger han.
- Jag har ledsnat, det är för mycket pyssel, för mycket jobb. Jag har läst 15 böcker i mitt liv och det är sju år sen jag var på bio. Jag vet inte om det är värt att leva så, det funkar inte.
Efter betongstolen har det blivit många möbler, men huvudsysslan har ändå varit inredningarna. Hans krogmiljöer i Stockholm har blivit kända för långt fler än stamgästerna. På en restaurang prioriterar han plats för olika slags människor, det ska finnas rum för möten. Man ska kunna flörta, vara ifred och betrakta andra människor.
<b>Trendigt utan kärlek</b>
Ett hem är annorlunda, något man skapar på lång sikt. Där hamnar Jonas Bohlins möbler, utan att han skänkt sammanhanget en tanke. Själv har han på ganska kort tid byggt upp ett eget hem, efter en skilsmässa. Där finns mormors 1800-talssoffa, Corbusierfåtöljer från 1930-talet, rya- och trasmattor men också skåp, bord och stolar i egen design. Hemtrevligt, tyckte målaren sist han var där.
- Det får inte vara snyggt överallt, det måste fult också. Ett bra rum ger frid. Föremålen ska tala till människan utan att ta överhanden.
- Men ofta är det bara en miljö, det är high tech eller enbart rostfritt. Det blir trendigt och maskinellt, utan kärlek. Det finns ett behov av att vara duktig och en rädsla för att göra fel. Det är viktigt att våga vara lite fjantig och kliva av huvudvägen.
<B>? Vad har god smak för betydelse?</B>
- Det vet jag inte riktigt vad det är, det är ett farligt uttryck, elitistiskt. Har man inte Josef Franks kretongsoffa och gillar den och den konstnären så har man inte god smak. Och då betraktas man som mindre värd. Människor är uppvuxna på så många sätt. De som bejakar sin egen smak, tradition och uppväxt, de har god smak. Ofta är det som betraktas som god smak inte särskilt hemtrevligt.
I sin möbeldesign har Jonas Bohlin hela tiden blandat och materialen har skiftat från betong och plåt till tyll och läder.
<b>Harmoni utan trender</b>
- Det kan vara hårt, mjukt, trä, stål, manligt, kvinnligt. Möbler kan vara ett språk, som man inte kan förklara i ord. Men jag vill att möblerna ska vara både lek och allvar.
Det faktum att några av hans skapelser har betingat fantasisummor på auktioner bekommer honom inte, säger han. Det är bara ett tecken på att vissa tror att de kommer att stiga i värde och inget som han tänker på i sitt arbete.
I dag håller de flesta svenska möblerna god kvalitet, det vill säga konstruktion och material är beständigt. Frågan är i stället vilken design som överlever.
- Det handlar om form som håller för ögat. Ser man på vad som har hållit hittills, som Alvar Aalto och danska Arne Jacobsen, är det saker som har harmoni utan att följa en särskilt trend. Som inte försöker passa in i ett led och inte är för omständliga i sitt uttryck.
- Egentligen är det publiken som styr det. Jag skapar ju bara föremålen. Kan möblerna leva vidare själv, utan mig, har det fungerat.
FOTNOT: Utställningen på Röhsska museet i Göteborg pågår till den 31 augusti.
? Yrke: Möbelformgivare och inrednings-
arkitekt.
? Familj: Min son Julius, sex år.
? Ålder: 50 år. När man fyller 50 kan man börja tänka på vad som är värdefull. Jag inser att livet är begränsad och kan ringa in saker som man vill göra. Jag vill segla, träffa vänner och sjunga mer.
? Bor: Ute på Värmdö och på Mariaberget på Södermalm, Stockholm.
? Fritid: Finns inte. Nä, men helst är jag på sjön eller på landet med min son. Jag åker gärna skidor utför också.
? Favoritpryl: Jag gillar båtar. De behöver inte vara stora och märkvärdiga. Nu har jag roddbåten Liv, en aluminiumbåt som går lite snabbare och en segeljolle som man kan tävla med.
? Ett axplock ur möbelproduktionen: Karmstolen Concrete -81 (slututställning på Konstfack), bokhyllan Zink -84, restaurangen Rolfs kök -89, båten Liv -94, möbelkollektionen Liv -97, servisen Qvint -00.