Mitt-i-prick-råd från en dramatiker till den som vill bli
ALAN AYCKBOURNDen listiga konsten att skriva och regissera dramatikOrdfront
Ju mindre av allt, desto bättre! säger Alan Ayckbourn i den här boken. Den pjäs som artikelförfattaren tyckt bäst om på Östgötateatern var Timmarna med Rita, som bara hade en scenbild och två roller. Marika Strand och Christian Zell spelade våren -02. Regi Olle Pettersson. Foto: Anders Kratz
Foto:
En del av hans regler gäller allt skrivande. Börja aldrig utan en idé. Undvik långa inledningar som gör publiken otålig. Kom snabbt fram till vad, när, var och med vilka. En berättelses sanning behöver inte ha något att göra med sanningen i det verkliga livet. Tvärtom - bokstavlig sanning står ofta i vägen för en bra historia.
För teatern måste man tidigt välja form: komedi, tragedi eller fars?
En komedi är en pjäs där någon vill ha något och till slut får det. En tragedi är en pjäs där han inte får det. Men komedi är en väsentlig del av varje pjäs. Ju mörkare ett drama är, desto mer måste man söka efter komedin i det.
Fars är svårast. Där gäller det att göra det otroliga trovärdigt. Fars är den mogne dramatikerns medium.
Vad vi än hittar på är det människor vi berättar om. Som dramatiker är det vårt mål att bygga en farkost som tar oss till stjärnorna. Men se till att det finns människor ombord!
Sen betonar Ayckbourn sparsamheten. Använd inte fler roller än pjäsen kräver. Begränsa antalet miljöer till ett minimum. Låt allt utspela sig på så kort tid som möjligt, helst bara på en dag. Ju mindre av allt, desto bättre.
Skriv inte så mycket prat att skådespelarna inte får tid att agera. En gest kan säga mer än hyllmeter dialog. Men ta med figurernas namn tidigt: Hej Jenny!
Undvik inskjutna anvisningar (irriterat) (brusar upp). Försök inte göra skådespelarnas jobb åt dem. Skådespeleri sker ofta på instinkt. Det kräver egentligen ingen utbildning, menar Ayckbourn som inte tycks ha mycket till övers för vare sig Stanislavskij eller teaterskolor.
Senare delen av boken ägnar han åt regissören, som är en relativ nykomling inom teatern. Tidigare var det bara författare och skådespelare. Nu är regissörens uppgift att "skapa en atmosfär där andra kan skapa". Han tycks ha en utsatt position och måste kunna umgås med den nutida teaterns hela uppbåd av kostymör, ljud- och ljustekniker, koreograf, inspicient och allt vad det kan vara.
Den blivande regissören får mer än hälften av Ayckbourns 101 råd. Ett av dessa är: Håll dig till klassikerna! På nya pjäser blir man sällan berömd. Ett annat råd är att göra manuskriptet färdigt innan skådisarna får se det. Annars kommer varenda strykning att väcka protester och långa diskussioner. Låt sedan skådespelarna få göra sitt jobb på sitt sätt.
Rollbesätt aldrig med en kändis. Publiken kommer för att se kändisen, inte för att se pjäsen.
Regel nummer 87 lyder: Drick aldrig med skådespelare! Det kan vara ensamt på toppen ibland, men hellre det än att förlora trovärdighet genom att spy på sina skor och få bäras hem.
Och så kommer det: Nu när du kan reglerna är det dags att bryta mot dem. Och då är det bra att du vet vilka regler du bryter mot.
Till sist måste Ayckbourn naturligtvis säga något om kritiker. Där talar han för oss alla, antingen vi jobbar med litteratur eller teater:
Det finns kritiker som älskar den konst de skriver om. Men det finns också andra, det kan vara omplacerade sportskribenter eller modereportrar, tvivelaktiga poeter eller misslyckade dramatiker som befordrats dit där de förmodas kunna göra minst skada. Ungefär som när en premiärminister belönar en kollega som råkat i onåd med att utnämna honom till kulturminister.
Många av oss ägnar våra liv åt att bry oss om vad dessa människor tycker. Ayckbourns hundrade råd är: Gör inte det!
Så jobbar vi med nyheter