Misshandel av djur genom historien
NIKLAS CSERHALMIDjuromsorg och djurmisshandel 1860-1925Gidlunds
Al Pacino som Shylock i "Köpmannen i Venedig", en studie i antisemitism. Foto: Scanbox
Foto:
En ny bok
Agrarhistorikern Niklas Cserhalmi har, som bekant, övertagit posten som biträdande museichef på Arbetets Museum efter Mikael Parr. Hans doktorsavhandling ger en detaljerad bild av övergången mellan bonde- och industrisamhället , i synnerhet hur dåtidens människor såg på djur.
Jag har en gång bevittnat vid Rodga säteri, Sörsjön, hur en ytterst liten kabelteve-kamera insattes manuellt i en hästs livmoder av en varsam veterinär för att kolla graviditet. (Jag glömmer aldrig ansiktsuttrycket på hästen). Jag tänkte då på hur långt tekniken har avancerat, fast ingen frågade hästen om hon föredrog gammaldags undersökningar utan medialt ingrepp. I dagens galna värld vet vi alla att djuren kan utsättas för alla möjliga perversioner. Frågan är bara om ordet "djur" gäller offret eller angriparen.
De flesta kanske tror, som jag gjorde, att djurmisshandel var begränsat till fysiskt våld, i en eller annan form, utförd på försvarslösa djur. Det var ganska skakande att läsa hur "våld" kan gestalta sig i så många olika former. Till exempel, att ge den lägsta möjliga mängden mat för att hålla ett utsvultet djur vid liv. Att binda en stut bakom en häst och vagn och låta hästen bestämma takten. Att lämna en liggande ko som inte kan resa sig upp, att dö i diket. Att fästa ett rep så att en häst kan beta i gräset men aldrig lyfta huvudet, för att effektivt stoppa alla rymningsförsök. Metoderna att plåga är oberäkneliga och - märk väl - oftare grundade ofta av praktiska än av sadistiska skäl.
När man tänker på att innan slavhandeln slutligen förbjöds, under 1850 talet, behandlades människor "sämre än djur". Hur då behandlades djur? Tanken bävar. Djurmisshandel begränsades inte av klasskillnader. Förhållandet till djur visar med all tydlighet vilka människor som av naturen och inte av sitt välstånd, är snälla och vilka som definitivt inte är det.
Niklas Cserhalmi har använt sig av domstolsprotokoll från Östergötlands-, Jönköpings- och Malmöhus län för att få en otroligt stor mängd jämförelsematerial. Hans enorma arbetsbörda måste ha varit lika förskräckande som själva plågeriet han uppdagade, men resultatet är imponerande. Detta måste bli ett standardverk i lantbruksuniversiteten i Skandinavien om inte internationellt.
Så många torra protokoll och dystra faktasamlingar kan, hur nödvändiga de än är, vara deprimerande för en lekman att läsa, men ändå är det intressant att plötsligt stöta på djurplågerifall i Björnviken, Kvillinge, eller hästmisshandel i Söderköping eller kon som lämnades i diket vid Borgs kyrka och andra lokala händelser.
Det är en bok som ger skäl för reflektioner och tankar som inte alltid utfaller till människosläktets etiska fördel.
Så jobbar vi med nyheter