Miss Behaviour blåser liv i 80-talsrocken
De har slängt perukerna. Skrotat artistnamnen och de påhittade skandalerna.Men rockbandet Miss Behaviour lever ändå vidare och blåser liv i 80-talshårdrocken.Folkbladet följde med bandet in i studion, där en fullängdare tar form.
Miss Behaviour tillbringar sommaren i studion för att spela in en fullängdare. De hoppas kunna sälja den färdigmixade skivan till något skivbolag, men just nu koncentrerar de sig bara på att få låtarna så bra som möjligt. Henrik Sproge, Sebastian Gustafsson, Mattias Wetterhall, Erik Heikne och Hampus Landin arbetar för fullt. Foto: Andreas Skogh
Foto:
- Vi började med balladerna och sparade det rockigaste till sist. Det är väldigt svårt att bara ställa sig och sjunga i studion - och ge allt. När det inte funkar blir man till slut så arg att det blir bra. Man måste vara lite lynnig, då låter det bäst, avslöjar sångaren Mattias Wetterhall.
Över lag är de nöjda med resultatet, men skivan är långtifrån klar. De får hjälp av Michael Popovic från stonerrockbandet House of Aquarius som sångcoach och med inspelningen av Daniel Gese som driver studion och själv spelade trummor i hårdrocksbandet Pole Position på 80-talet.
- Han är rätt man att hjälpa till. Man måste lyckas få fram den där tjocka ljudbilden, säger trummisen Hampus Landin.
- Det kommer att bli väldigt bra, ljudet är över förväntan. Nu gäller det bara att inte få hybris, ler Henrik Sproge, bandets keyboardist.
Började kravlöst
Henrik Sproge och Erik Heikne fick idén till Miss Behaviour över en öl när de pluggade music management Kalmar förra hösten. Bandet bildades ur askan av powermetallbandet Ravenlords.
- Allt var kravlöst och första demon var verkligen party. Texterna var helt oseriösa. Vi sjöng om whisky, idol-dyrkan och annat som taget ur en dålig collagefilm. Vi ville ha den energin på demon. Den fick rätt bra recensioner, men den var svår att ta seriöst, säger Mattias.
Men mycket har hänt sedan dess. Inför sin första intervju tog sig bandet en funderare. Skulle de hålla fast vid sina artistnamn och påhittade skandaler om kraschade lyxbilar som de spred på hemsidan? De valde att skrota alltihop - tillsammans med de glamrockiga perukerna och bara vara sig själva. Det enda som sticker ut nu är Sebastian Gustafssons höga hatt.
- Vi har blivit lite softare. Det är inte längre lika påtaglig glamrock längre, säger Henrik.
Det har varit 80-talsnostalgi på tv och Miss Behaviour upplever att 80-talsrocken har fått ett rejält uppsving.
- Europe har gjort comeback, och glampajasar går till schlagerfinal. Folk längtar efter äkta musik, säger Erik.
Spyr på 80-tal
Europe, Magnum och Yngwie Malmsteen tillhör förebilderna. Men alla i bandet är inte så frälsta i 80-talshårdrocken som man skulle kunna tro.
- Jag gillar Opeth och Pink Floyd. Mer experimentella saker, säger Sebastian.
- Jag spyr på 80-talsrocken, utbrister Hampus. Det är för mycket kastrerade sångare och för struttigt för min smak. Jag vill ha gutturala avgrundsvrål, dystra bottnar och spretiga låtar. Min spelstil är rätt yxig, men jag uppskattar mer och mer det raka och enkla.
Bandets låthjärna är Henrik Sproge som tar ut sina melodiska låtar på keyboard.
Avslappnad spelning
- Han kommer med ett litet frö, som växer till ett träd när alla sagt sitt, filosoferar Hampus, halvt på skämt.
Låttexterna skriver Mattias och de har ett återkommande tema.
- Det handlar mycket om att använda sin fulla potential och om att gå sin egen väg, skita i vad andra gör och vill. Det är en del moralkakor, men vi försöker att skriva så att det går att hitta fler bottnar.
I början av juni gav bandet sin första livespelning med Miss Behaviour på Pop i parken. De beskriver den som en av de roligaste, ösigaste och mest avslappnade spelningar de varit med om.
- Låtuppbyggnaderna är så självklara. Det blir en helt annan sak när man kan leva ut och inte behöver sitta och koncentrera sig. Det är en av fördelarna med 80-talshårdrocken, säger Hampus.
- Men vi var så fulla av adrenalin att vi glömde bort att låten vi körde som extranummer inte har något slut, den tonas ut på slutet. Det blev bara ett stort: "oj då", fortsätter han.
I höst, när skivan är klar, hoppas bandet komma ut och spela mer. Något skivkontrakt har de inte än, men de hoppas kunna sälja den färdigmixade fullängdsskivan till något bolag som sedan ger ut den.
- Det är kul att ha gjort en skiva, det är ett steg på vägen, och så mycket mer än bara en garage-demo, säger Hampus.
- Vad som händer sedan får vi se. Nu ligger fokus bara på att få en så bra produkt som möjligt, avslutar Erik.