Mirabella hittar hem
Mirabella & cirkus Pico av och med Marinella Rolfart Regi: Juan Rodriguez Scenografi, dockor: Tjåsa Gusfors Musik och ljud: Lasse Petersson Kostym: Katarina Wahlström Prod. Teater Papagena
Marinella Rolfart spelar sig själv och alla dockorna i historien som hon hämtat från sitt eget liv. FOTO: ANITA KJELLBERG
Foto:
Så fångas alla barnen in i berättelsen om Mirabella, en lite sorgen och lite glad och mycket poetisk saga om en ensam flicka som längtar. Faktiskt efter både mamma och pappa, för mamma jobbar mycket och länge med att köra spårvagn och finns inte alls hemma när Mirabella behöver henne. Och inte är det så mycket nybakade bullar i hennes hem som hos de andra barnen i höghuset.
Men det finns lite spännande hemligheter i stället och där finns en underbart romantisk saga om hjärtan som en gång slog i samma takt, det som gjorde att den lilla flickan kom till världen.
Mirabella och cirkus Pico heter föreställningen som har både Marinella Rolfart och olika slag av dockor på scenen.
Här finns en historia att berätta, dramatiken är inbyggd och enkel, man slipper ambitioner av moraliserande slag, bara lyssna till berättelsen om ett barn.
Men nu är ju Mirabella speciell. Inte på det sättet att hon inte gör som alla barn - just det hon inte får. Men det leder till att hon får upp spåret av sin pappa som var cirkusartist med ett roligt specialnummer. Hon hittar avslöjande fotoalbum och de speciella kostymerna.
Man kan undra lite över att inte mamman har berättat om pappan. Men det är en vuxenfundering. Barnen är fångade, men det tar en stund innan man kommer fram till hemligheterna och inte är det så att man kommer fram till någon pappa på slutet, inte egentligen. Här är sagan ovanlig, men kanske verkligheten mer nära.
Det är en charmfull föreställning som självklart leker med många av teaterns möjligheter. Så lyckas till exempel emellanåt rena handrörelser beskriva mamman och hennes känslor. Dockornas tre dimensioner faller sig helt naturliga och ett litet skåp blir både hus och fotoalbum och vad som behövs för tillfället.
Alldeles fantastiskt vackert och träffande och är musiken och ljudet som bygger föreställningen tillsammans med de väl arbetade dockorna - och i det arbetar Marinella Rolfart obesvärat och växlar mellan roller och får till slut göra sin fars praktnummer på scenen.
Det blev flickan Mirabellas möte med sin egen historia.
Så jobbar vi med nyheter