Gubbarna Ivar och Knutte bor i ett torp på landet, där livet har sin gilla gång. Himlen är obekymrat blå med fluffiga cumulusmoln.
Men så kommer ett regnoväder indragande. Och en blöt katt – som stör den pedanten Ivars ordningssinne.
Tillvaron är i gungning och vi ser ett triangeldrama ta form, som påminner om Magnus, Brasse och Eva från SVT:s omåttligt populära barnserie Fem myror är fler än fyra elefanter.
Katten (Louice Ottosson) och Knutte (Kenneth Höglind) finner varandra – de leker kurragömma och har så kul. Men Ivar (Hans Bigstans) hamnar utanför. Han tycker att Knutte blir barnslig och Katten smutsar ner. Dessutom lägger sig Katten i den miljölista som de så omsorgsfullt har plitat ned. För Katten vet hur man ska sopsortera och leva klimatsmart. Makrillburken kan minsann återanvändas!
I Norrköping är vi bortskämda med bra barnteater, inte minst från väletablerade Musikteater Gulasch som har styrkan att kunna förstärka de sceniska uttrycken med musik. Det svänger på scenen och samspelet är fint mellan Kenneth Höglind, Hans Bigstans och Louice Ottosson. Bäst blir föreställningen i de musikaliska och komiska delarna.
Problemet är att det inte känns riktigt i hjärtat när Katten luras bort från gården. Kanske hade man kunnat använda musiken mera för att förstärka styckets dramatik och känslor av utanförskap, sorg, glädje och gemenskap. Ivar, Knutte och Katten splittras också av miljöbudskapet som tyvärr drar fokus från själva kärnan – svartsjukedramat.
Men en sak ska tilläggas – barnen som följde med på premiären var förtjusta, och kanske är det huvudsaken.