Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mer relationer än spänning

KARIN FOSSUM
Natt till den fjärde november
Forum

Karin Fossum.

Karin Fossum.

Foto:

Kultur och Nöje2004-10-27 06:00
Karin Fossum har gjort sig känd som deckarförfattare och bland annat gjort läsarna bekanta med den buttre men hjärtegode kommissarien Sejer.
Hon har varit intressant för att hennes historier har varit psykologiskt trovärdiga, man har känt att allt som hänt varit möjligt, från hemska dåd till den sprödaste kärlek.
Trovärdigheten finns kvar i den här senaste, Natt till den fjärde november. Men det är ingen deckare, försvinnandet boken handlar om förklaras, det handlar om en liten familj på tre personer, tonårsdottern gör uppror på sitt sätt, hon tar ett friår kan man säga. Föräldrarna vet inget om var och hur och blir allt mer övertygade om att hon råkat ut för något förfärligt.
Mannen, fadern, reagerar på sitt sätt, han är sluten och tyst, rädd för konflikter. Han grubblar sig nästan galen men får - naturligtvis i hemlighet, han är sådan - kontakt med en räddande psykolog. Kvinnan, hans hustru och flickans mor, är rasande. Hon saknar säkert sin dotter lika mycket, men hon är inte van att söka i sitt inre, hennes dörrar är stängda, även för henne själv. Så här gör man inte, är hennes inställning.
Det är lång väg till upplösningen, väldigt många sidor som beskriver känslor och stämningar. Med vissa upprepningar. Men med klar analys visas hur ett förhållande kraschar.
När flickan dyker upp, (det måste avslöjas,) blir det riktigt intressant. Den realistiska och praktiska mamman blir man smått galen på, nog överbetonas hennes fyrkantighet. Hon kan inte lyssna, hon skäller och tjatar, hon rasar och flickan blir bara tystare. Pappan är totalt inkännande, ödmjuk, han förstår att man måste vara varlig. Dottern är tyst och säger att det går inte att prata färdigt om det här, de måste försöka nå varandra på annat sätt. Hon har ju kommit, här finns en önskan om kontakt och närhet. Pappa förstår allt, mamman kommer, kanske, så småningom att inse att hon inte kan styra och bestämma allt, att det finns lägen där hon måste lyssna.
Inte bara en bok för tonårsföräldrar utan för alla som känner att tabun växer i förhållanden. Eller för de som inte ännu insett att det kan vara så. Hon skriver så fint, Fossum.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!