Mer kommentar än knock-out
Vi ser Göran Persson som pantokrator, världshärskaren i välsignelseposition. Signerat Stefan Teleman som också gör Lucky Bush Luke, den skjutglade tuffingen. Vi ser vår drottning med mustasch som Duchamps Mona Lisa. Peter Raners är konstnären som låter henne säga: "Om jag haft kulor hade jag varit kung". En Hitler där skjutmåttet används för rasbestämning är tecknad av Janne Bergström, en rolig illustration av hur det kan se ut när unga alltför längre tvingas bo kvar hos lilla mamma. Av Ulf Lundvist.
Om jag haft kulor hade jag varit kung. Av Peter Raners, Linköping.
Foto:
"All konst är politisk" utropar Jan Erik Frisendahl och bär syn för det med en arg klotterteckning.
Med utropet kan menas att alla verk minsann inte är konst. Eller är försöket att teckna en skata i grunden en politisk handling? Eller vill konstnären påminna om möjligheten? Som en plikt?
Nog kan konsten bli utslätat och tunn på samma sätt som politiken. Om samhällskritiken mest låter som att allt är ett jävla tjyvsamhälle så räcker det inte långt. Mer ska krävas.
Deltagarna i Söderköpings rådhus är tio östgötska konstnärer, en krets efter EWK, satirtecknaren från DN som så småningom - det går framåt med myrsteg - kan få ett museum i Söderköping. Än så länge en ritning som ett tillägg till biblioteket.
PolitriX heter utställningen som är en fingervisning om vad man vill ha i det kommande museet.
"De här bilderna blir en grund i samlingarna," sa en nöjd Karl-Evert Bevemyr, s-politiker, vid vernissagen.
Men ingen häcklade ju heller honom.
I Rådhusets små rum med etablissemanget inbjudet (både lokal- och rikspolitiker) var satiren mild, en del bidrag mer roande skämtteckningar än bilder med verklig udd.
Att varna för ökande klassklyftor i form av trafikens röd/gula triangel låter sig göras. Som Catharina Johansson från Valdemarsvik, liksom hon varnar för tomma utspel i form av lätta bubblor som spricker så vackert.
En klonad säl av Jonas Hellström är till hälften säl; Eva Fornåå är slagfärdigt feministisk/klassmedveten och är, som flera av sina kolleger, arg med humor, ett nödvändigt vapen.
Ändå - det är långt från Söderköping till Lars Hillersberg eller till de tidigaste berömdheterna, Hogarth eller Daumier. Framförallt är nivån här mer vitsigt roande än knock-out-ig.
Världsmästaren i politisk satir, Evert Karlsson, gjorde bilder som förhoppningsvis ska locka intresserade från hela världen. Det måste vara målet med satsningen i Söderköping. Då gäller också att locka vassa kommentatorer från hela konstvärlden. En del i det arbetet, en ödmjuk start, kan vara att utmana och kanske hetsa de lokala konstnärerna.
Utställningen står kvar till och med 4 september - det här kommer inte att störa valdagen.
Så jobbar vi med nyheter