Mer innehållsrikt än djupsinnigt
Efter ett liv av arbetsnarkomani och personliga förluster bestämmer sig en brottsutredare för ingenting mindre än att ändra historiens gång. Han drivs av både häftig förälskelse i en död kvinna och en djup övertygelse, starkare än allt kriminalteknologiskt förnuft, om att det är möjligt att vinna över ödet eller, om man så vill, Guds plan med evigheten, och därmed ensam utgöra en avgörande skillnad, "make a difference" som det heter i dag.
Det hela börjar som CSI, fortsätter som Tidsmaskinen och berättar lättfattligt och fantasifullt om både gammalt och nyaste nytt. Dels en romantisk tro på den viljestarke individens förmåga att förändra givna villkor, dels avancerad polisspaning byggd på kosmologiska teorier om tidens och rummets böjlighet. Inom givna ramar verkar logiken hålla, det hela är ganska fiffigt genomtänkt, rätt mycket i stil med gängse science fiction. Och det presenteras med en hel del av den hårdkokta deckarens patos, plus små mängder torr svart humor.
De två tidsplanen ger också möjlighet att på nytt sätt presentera både romantik och actionfilmens vanliga eldstrider, explosioner och jakter actionfilmer ska visa. Det fungerar så länge det pågår; och med sin arsenal av brännvidder, kameravinklar, färgfilter och klippteknik visar Scott återigen att han kan driva raffelfilmens uttjatade mönster till tjusig och medryckande fulländning.
Franskans déjà vu (redan sett) betecknar att man tycker sig redan ha sett något man bevisligen aldrig sett tidigare. Här betyder det mest att hjälten känner igen sig i det nära förflutna. Draget av hjärnspöke tillåts inte spela med i hjältens prövningar.
Film
DÉJÀ VU
Filmstaden
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!