Meningslösa strider och generaler utan ansvar
MAX HASTINGSHarmagedonSlaget om Tyskland 1944-45Översättning: Katalin FöldesiNorstedts
Foto:
En ny bok
Det är sextio år sedan krigsslutet och till och med den mest krigsintresserade läsare håller på att drunkna i floden av krigsböcker. En del skildringar är specialiserade och går på djupet i ett visst ämne, till exempel den nyligen anmälda boken om Cassinoslaget. En del är lite för ytligt och försöker täcka för mycket historia på för få sidor. Max Hastings har lyckats med konststycket att beskriva slaget om Tyskland 1944 - 45 i detalj, utan att tappa helhetssynen på krigsslutet i stort. Framför allt har han kommit med många pikanta detaljer som tidigare har varit okända för de flesta läsare.
För en gångs skull vill jag varmt rekommendera att man läsa inledningen noggrant. Författarnas inledningar är ibland lite intetsägande eller för reklam betonat, men Hastings skriver i sin inledning så mycket tänkvärt om krigets stupiditet att man vill läsa den två gånger. Om hur heroiska men falska berättelser bör balanseras med själviska eller fega men sanna beskrivningar. Om hur ett hopplöst krig förlängdes i onödan till fruktansvärt pris för alla parter.
Han tar oss med från Frankrike till Berlins fall genom en labyrint av politiska och prestigeladdade intriger, där generalerna använde lika mycket tid och kraft att bekämpa varandra som att slå fienden. Eisenhower vann kriget mot Tyskland men hans största bedrift var ändå att hålla amerikanska och engelska generaler från varandras strupar till krigets slut.
Hela boken belyser mänsklighetens lydande och dödande men ingenting kan jämföras med den själsliga tortyr som ryssarna genomgick. De miljoner som dödades fick betala yttersta priset för två olika diktaturers galenskap. Men ändå undkom de döda den levande död som deras kamrater fick utstå som blev tillfångatagna. Alla tillfångatagna ryssar; sårade soldater, nerskjutna piloter, torpederade sjömän; alla betraktades som förrädare och behandlades därefter.
Hastings kommer med många nyfunna och överraskande fakta. Att Antwerpen fick ta emot 7000 flygande bomber var nytt för mig. Att hänsynslös plundring och massvåldtäkter ingalunda var isolerade företeelser under ryssarnas frammarsch utan också förekom under de engelska och amerikanska truppernas ockupationer, (om även i långt mindre skala) var också tidigare okänt.
Det är en tragikomisk syn på en krigskyrkogård utanför Luxembourg där general Pattons grav är placerad längst fram, bakom den ligger en armé av tusentals soldatgravstenar. En ledare in i döden, så att säga. Hastings berättar hur Patton beordrade en meningslös raid bakom de tyska linjerna för att rädda en tillfångatagen släkting till honom. Försöket misslyckades. Det fanns 15 överlevande av 294 män.
Då kommer frågan, hur många av de döda soldater som ligger där bakom hans grav är han personligt ansvarig för?
Utanför de flesta byar i Ardennerna och Luxembourg och i Colmar-trakten står en Shermantank uppställd som minnesmärke. Ibland som en turistattraktion, för att locka folk till byns krigsmuseum. Tanktillverkarens aktieägare kan känna nöjet att en så ineffektivt vapen (mot tyska Tiger och Panter pansarvagnar) äntligen och till sist fyller en nyttig funktion som dekorativ symbol för krigets vansinne.
Hastings har skrivit ett mästerverk som komma att bli en standardreferenskälla för framtidens forskare.
Så jobbar vi med nyheter