Melin bryter ned språkets rätt och fel
Foto:
- Med bara två tänder i överkäken är det svårt att höra vad Ture säger.
Eftersom jag antog att det var Ture och inte reportern som tappat tänder önskade jag att jag haft reportern där och kunnat tillrättavisa honom. Jag är en sån där språkpolis som bedömer folk efter om de skriver kollegor i stället för kolleger eller inte kan skilja på varken och vare sig.
Efter att ha läst den här boken är jag mindre självsäker. Jag har ju redan för femtio år sedan tragglat mig igenom Hermods tjocka gymnasiekurs i svenska, jag vet väl vad som är rätt och fel! Men nej - här får jag veta att grammatik bara är ett finare ord för "så säger alla", och många säger "Bosse slog han" och ännu fler kan inte skilja på innan och före.
Det är vi som bestämmer hur språket ska formas, vi som använder det. Akademin och språkvårdarna är mer toleranta än jag trott. Bertil Molde menade redan 1980 att det var korrekt att skriva "till alla de som" i stället för "till alla dem som".
Svenska Akademin ville få igenom stavningen vinersnitsel men svenskarna fortsatte att skriva wienerschnitzel. Själv var jag på 1940-talet med i en grupp som skulle skriva rättstavningsregler för Aftonbladet och bestämde att modärn skulle stavas med ä för att skilja det från modern (mamman). Så har jag skrivit sen dess men det har Akademin ännu inte lagt märke till.
Man kan använda svordomar och sk fula ord och ändå skriva bra. Är skit ett fult ord? Inte i skit samma. Barn har ingen känsla för ords eventuella fulhet. De gillar rim och musikalitet.
Men ord är laddade. Den 4-åring som på släktfesten säger eller trallar "Faster Tora är en hora" får mer uppmärksamhet än alla de andra festtalarna.
Man kan skriva felfritt men ändå begå fel. Melin har roliga exempel: Jag fick ett marsvin av mormor som luktade pyton. Den döde kom cyklande från vänster. (Efter trafikolycka.) Rafael gjorde ett stort antal madonnor med barn. Krogen var alldeles packad. Man måste ha torrt på fötterna så man inte trampar i klaveret.
Språket lever och förändras oavbrutet. Vi lånar in ord och gör nya. Första versen av "Du gamla du fria" innehåller sex tyska lånord och ett grekiskt, får vi veta. Nya ord som skolpeng, kvinnojour, ayatolla, sambo får vi många varje år. Några ogillar vi. Men Lars Melin undrar om inte de som ogillar ord som typ, ba, vettu och pucko i själva verket tycker illa om ungdomar.
Ett fel som på senare tid blivit vanligare i skolan är särskrivningen av sammansatta ord. Vad är en svart sjuk man, är det en som kan vårdas av en sjuk syster? Lever pastejen? Ja, det är kanske lika troligt som att stekt höns lever.
Språket är ologiskt. Varför heter det God jul men Glad påsk? Varför är "Han kommer" säkrare än "Han kommer säkert"?
Lars Melin bryter ner mina föreställningar om rätt och fel. Det är inte fel att säga "Han är tuffare än mig" i stället för "Han är tuffare än jag". För si - "än" kan vara antingen preposition eller bindeord, i senare fallet med en tänkt satsförkortning: "än jag (är)".
För att begripa det bör du vara lite slängd i grammatik. Det är Lars Melin. Han vet att "inte vågat kommit" och "inte fått gjort" heter dubbelt supinum. Och han är beredd att godkänna det lika väl som "inte vågat komma" och "inte fått göra".
Så långt hänger jag inte med.
Lars Melin är en produktiv författare. Vi har nyligen recenserat en annan bok av honom på denna sida. Den här boken vill jag rekommendera svensklärare att ta med på semestern för att aktualisera sina kunskaper och modernisera sin undervisning.
Om de i fortsättningen säger att man inte ska börja en mening med och, kan de inte samtidigt rekommendera eleverna att läsa Strindberg som är en värsting just med det.
Att skriva bra är något mycket mer avancerat än att skriva felfritt. Det kan man lära av Lars Melin.
Lars Melin
Vett och etikett i språket
Nordstedts Akademiska
Vett och etikett i språket
Nordstedts Akademiska
Så jobbar vi med nyheter