Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Melankoliskt drama som når in under huden

HEMLIGHETEN I DERAS ÖGON Harlekinen Regi: Juan José Campanella I rollerna: Ricardo Darín, Soledad Villamil, Pablo Rago m fl. Speltid: 1 tim 59 min

Foto: Sandrew Metronome

Kultur och Nöje2010-09-02 03:00
Stefan Andersson
nEtt nyansrikt, ofta melankoliskt, lite långsamt pyrande mänskligt drama om två mäns olika sätt att hantera sina minnen och sitt livs kärlek. Det är den stora behållningen av den här välskrivna, skickligt regisserade argentinska blandningen av kriminalgåta och passionsdrama. De två männen är brottmålsjuristen som på trots mot överordnade envist fortsätter att utreda ett kvinnomord, samtidigt som han förälskar sig i sin tjusiga kvinnliga chef, och offrets man, som inte kan glömma sin älskade döda fru. Händelsen märker dem båda för livet. Deras helt motsatta livsöden sammanvävs medan 1970-tal övergår i 2000-tal. Då sitter den frånskilde, pensionsfärdige juristen och försöker skriva en roman om både kärleken och mordet som han inte kan glömma. Sedan hinner det oväntade hända ganska ofta, lite som i Almodóvars Köttets lustar, fram till slutet. Som blandar kärv lycka och en sorgtyngd gastkramning, som kunde vara hämtad ur Seven (1997), men numera även ses i Morden i Midsomer, fast med mycket mindre av dramatisk tyngd.Den är framför allt mycket genomtänkt och subtil, i den laddade blandningen av då och nu och männens minnen, tankar och fantasier, och mycket fint spelad. Ricardo Darín har en riktig glansroll, där han som ung får vara hetlevrad i Robert de Niro-stil och som äldre luttrad och lågmäld, lite som Morgan Freeman. Pablo Rago som sörjande hämnare spelar om möjligt med ännu mindre och finare medel, i en rad laddade närbilder. Juristens klipske, försupne kollega är riktigt minnesvärd.De flesta aktörerna får förresten möjlighet att visa spelskicklighet i närbilder. Som dramatiska pauser och betoningar fungerar några få förkonstlade bilder och vinklar, plus en lång kameraåkning genom en fotbollsarena, där människojakten går. Ett bravurnummer i de Palmas och Hitchcocks anda.Sydamerikansk film har de senaste tio åren fått rikligt med internationellt beröm. Faustas pärlor och Älskade hundar kom till Sverige, men inte så många fler. Det är roligt att också se Campanellas film, med dess stillsamt intensiva bilder av minnenas och det förflutnas effekt på människor. Bilder som kryper in under huden på åskådaren, med en långsamt verkande effekt som nästan aldrig ges utrymme i renodlade historier om polisspaning och hämnd.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje