Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Meditativt och jordnära i skön förening

EN NY BOK   VIKBODAGBOK Ola Klippvik Natur & kultur

Foto:

Kultur och Nöje2009-07-23 03:00
Ulf Olsson
Ola Klippvik (född 1974) debuterade 2005 med diktsamlingen Sportsmän som fick både uppmärksamhet och goda recensioner. Nu kommer uppföljaren Vikbodagbok, som är en samling dagboksanteckningar från ett stillsamt liv på Vikbolandet, som han bosatte sig på för åtta år sedan med familjen.Det är anteckningar med såväl essäistiska som rent rapporterande drag. Vardagshändelser som förkylda barn och innebandträning blandas med litterära och existentiella tankar, Vilhelm Ekelund och Antonio Gramsci varvas med dagishämtningar och prishöjningar på pizzerian i Östra Husby. De sammansatta känslorna till den relativt nya hembygden beskrivs i både robust realtid och i historiskt perspektiv. Evigheten och nuet, livet och döden, historia och nutid, kärlek och ensamhet vävs samman i ett stillsamt betraktande samtidsdokument. Greppet i sig är inte nytt, här finns paralleller till andra författare, som i Sylvia Plaths dagböcker från tiden i England, eller som i Arne Johnssons bok För länge sedan var vi vid en sjö, men hos Klippvik känns det ändå fräscht och originellt, och framför allt mycket personligt:"Jag sågar i grenen jag sitter på. Jag äger en fogsvans, en korg och ett mått. Jag trivs sämre med sågen, men om jag inte någonstans försökte formulera mig kring vad jag ser och vad jag hör så vore ju alltihop meningslöst. Titta, titta, ropar M och kommer för femtonde gången sättande med en torr liten fluga från fönstret, en katteckning eller vad det kan vara."Thoreaus tid i Walden och dennes anteckningar från det självvalda livet i ödemarken återkommer ofta hos Ola Klippvik och kopplingarna är uppenbara. Hos Klippvik finns, som hos Thoreau, en önskan att låta det djupt personliga ingå i den opersonliga, men ändå besjälade skapelsen. Men det är inte fråga om någon konkret religiositet, nej hos Klippvik handlar det mera om en självklar plats i en kollektiv men utspridd enhet, en känsla av samhörighet i en både funktionell och nästan hudlös mening:"Jag vill inte bli sentimental, jag saknar fallenhet för det, men när båda har somnat och jag smugit in för att stoppa om dem och släcka känner jag någonting strömma. Serotonin, säger man. "Ola Klippviks grund som lyriker genomsyrar Vikbodagbok. Här finns en ton, en underström av personlig laddning, som att han nästan skulle vilja blanda upp de mer vardagliga betraktelserna och lärda frierierna med mer förtätade känslouttryck i ren diktform, men den alternativa mix han levererar i Vikbodagbok fungerar som den är, och det mycket bra. Att förena de nästan meditativa uttrycken med de grovkorniga, snudd på jord- och hostmedicindoftande realiteterna hittar snabbt och effektivt sin väg och sitt fäste i läsaren.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje