Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Med underton av fasa

Ett omskakande, medryckande och sevärt drama om två passionstragedier i skolmiljö i London. Judi Dench, för de flesta känd som James Bonds chef och som drottning Elizabeth i Shakespeare in Love, gör sitt livs filmroll som ensam, förbittrad historielärarinna, som håller både livet och människorna på avstånd.

Kultur och Nöje2007-03-23 06:00
Driven av obalanserade ömhets- och erotikbehov fixerar hon sig vid den nyanställda teckningslärarinnan, som själv bedrar sin man med en elev. Det vet den äldre kollegan om och det ger henne makt över den yngre. Följderna blir sorgliga, pinsamma och lite bisarra, en drivande variation på slitna motiv om anseende, skandalhot och destruktiva känslor.
Barska, bitska äldre kvinnor är vad Dench har fått spela i sin övervärderade filmkarriär. Bäst är hon nog i tunga teaterföreställningar. Men här spelar hon med brett register, trevlig, smickrande, sarkastisk, frånstötande och tragisk, en gripande fast obehaglig typ. Dessutom får vi höra henne som uppläsare av dagbokstexter. Av dem förstår åhöraren att hon är en total egoist som inte alls ser sig och sitt liv som andra gör. Fast den sortens otillförlitlighet och subjektivitet går sannolikt bäst fram i romanförlagan.
Cate Blanchett är duktig som vanligt som den utpressade parten, naiv i yrket, blind för kollegans verkliga jag, tanklöst svikande sin familj för tillfällig otrohet. Pojken är en brådmogen, klipsk, oborstad typ, en tonårsvariant av de working class heroes Richard Harris och andra spelade på 1960-talet.
Richard Eyre, vanligtvis teaterman, får nog svårt att överträffa sin regiinsats i framtiden. Han får även de rent överdrivna episoderna mot slutet att fungera. Då har filmen definitivt lämnat det engelska dramats vanliga städade stil och närmat sig Fassbinders och Almodóvars avsiktligt starka effekter. Kompositören Philip Glass har förstått stilen, och undertonen av fasa i skenbart trygg vardag; hans musik tillför något av skräckfilmsstämning.
Film
NOTES ON A SCANDAL
Filmstaden
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!