Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Med nya kompisar levererar Hällgren & co med pondus

Kultur och Nöje2008-09-20 03:00
Mikael Mjörnberg
I somras ställde sig De Lyckliga Kompisarna, som ännu ett band i raden av gamla återförenade punkgäng, på festivalscenerna och lät så där. Lika mycket som jag och många nostalgiker med mig ville att gänget skulle vara fantastiskt, lika lite gick det att blunda för att stora scener och en nyvunnen övertändning inte riktigt var en passande kostym för gruppen.Det återstod med andra ord att se hur bandet (numera bestående av två originalmedlemmar och två friska ungtuppar) skulle klara sig i klubbformat och med en omvälvande turnésommar bakom sig. Om Mart Hällgren, antitesen till ett modelejon, skulle kunna plocka fram humorn istället för tramset och om bandet lyckats hitta fram till den intimitet som dess lättrallat flamsiga, men ändå socialt medvetna punk kräver. Det visar sig inte vara något snack om saken. Det smäller till direkt."Allmänt tuff", "Elvis lever" och "Ishockeyfrisyr" kommer i ett enda svep utan avbrott och allsången lyfter taket på Hugos. Efter en så explosiv och rent formidabel inledning kommer gruppen undan med att lufta några nyskrivna stycken som, tja, låter som typiska DLK-låtar fast utan det där lilla extra som gjort de gamla dängorna legendariska.Annars fortsätter de återuppståndna Stockholmarna att leverera med pondus. Låtmaterialet är varierat och även om gruppen har flera nävar av gamla hitlåtar att mata publiken med är de inte rädda för att plocka fram mer obskyra kort och bortglömda låtar. "Impad" är superb och i "Cp framför sin teve" går publiken återigen i taket.Att ljudet inte är det bästa och att det rent spelmässigt går lite snett här och där är inget som spelar någon som helst roll när Mart Hällgren är på sitt mest sprudlande humör och när låtskatten är så diger. De Lyckliga Kompisarna paraderar rakt in i den rusiga publikens hjärtan och visar att trallpunk visst borde kunna vara på modet år 2008.Efter en tämligen lång spelning spänner orkestern musklerna lite extra och avslutar precis lika hänförande som de inledde. I vad mister Hällgren väljer att kalla ett medley klämmer de av "Kristofer spelar flipperspel", "Dricka sprit och hålla käften" samt "Rysk bompa" i ett streck innan de lämnar scenen till ljudet av publikens ovationer.Som för att gnida in sin seger ytterligare kommer gänget ut igen och fyrar i tur och ordning av "Troll och häxor", "Hallucinationer i himmelen" och "Vi är De Lyckliga Kompisarna" från den klassiska "Le som en fotomodell"-skivan.Så mycket mer behöver inte sägas.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje