Med hälsning från verkstan
Verkstadsarbete brukar inte nämnas som drömjobb. Verkstadsarbetare är kanske inte hyllade som yrkesgrupp lika ofta som en del andra. Utom möjligen på det egna jobbet - och på Arbetets museum. Där är dom det istället nästan jämt.
Över tusen verkstadsarbetare lämnar en personlig hälsning i utställningen som handlar om deras arbetsmiljö och olika uppgifter. Foto: Robert Svensson (011-200 463) robert.svensson@folkbladet.se
Foto:
Den här gången heter utställningen Verkstadsarbetare med nya ögon och är resultatet av en idé från något som heter fikarumskuppen med ursprung i Motala. Därifrån har det rullat över landet, från SSAB i Luleå ner till f.d. Kockums i Malmö.
Om någon ännu tror att det är någon särskild sorts människor som jobbar inom verkstads- eller annan industri, kan man här i videofilm, intervjuer och ett 70-tal små lådor lyssna och se att de är precis som alla vi andra med våra olika livshistorier. Som de flesta av oss har också verkstadsarbetare massor av viktiga kunskaper, massor av olika drömmar och mängder av minnen.
Hur skulle annat vara möjligt?
Likt alla andra tycker det att det är bra att ha ett jobb, att det är/var viktigt med barnen, att man vill ha en bra miljö att jobba i och släkt och vänner att umgås med på fritiden. Fred talar de om som haft andra erfarenheter, alla har olika behov av trygghet.
I de små personliga lådorna finns text och några få föremål som de valt som särskilt betydelsefulla - eller som något man kan undvara.
Det här är nutidshistoria genom att utställningen berättar om människor som är aktiva idag. Videofilmen följer en man som har ett ganska varierande och uppenbart ansvarsfullt arbete där han sköter olika maskiner, matar en robotcell med råvaror, kör truck - han jobbar helt enkelt, så som man kan ha det inom industrin idag. Tungt? Ibland säkert, men långt ifrån tempojobb och aldrig monotont.
Om vi ännu inte förstår att det är individer det handlar om, så har var och en, över tusen personer som varit med i projektet, gjort varsin liten figur i lera. Tusen mänskliga avtryck som inte har något med konst men en hel del med liv att göra. Det kallas lerklotsstafetten och har pågått sen maj i år. där tog jobbarna själva över - några klot ville ingen göra, däremot någon liten sak, så som man gärna vill om man får en bit formbart material i handen.
Det är inte särskilt lätt att förstå uttrycket "med nya ögon" i det här fallet.
Gränsen idag går ju skarpare mellan de som har jobb och de som står utanför arbetsmarknaden.
Så jobbar vi med nyheter