Med grått på gränsen
Brittmarie Engdahl
Foto:
Det är som en tröst, bara att tänka sig att sånt finns. I den här världen.
Det går åt mycket tröst när dagarna är gråtunga som en virkad disktrasa på gränsen.
Det går åt att hitta på flyktvägar, att se till att komma undan.
Man kan fly in på en bio. Där ska det ju vara mörkt och man kan glömma att hela omgivningen, utomhus, är likadan.
Man kan gå på pub eller på café och man kan tänka ljus och man kan ringa nån och prata om annat eller kolla tv eller låtsas att man planerar en resa. Det gör ju väldigt många, planerar och planerar och det är väl det bästa av alltihop.
När man tänker på sig själv på resa är man pigg och frisk och nyfiken och lite snygg och fötter har man som går av sig självt och inte bär man någon för tung packning och inte har man tappat bort sig eller gått på fel krog eller blivit lurad av valutan eller hamnat på någon urtrist utställning.
När man planerar är det bara lust.
Nästa gång ska det bli Budapest och det dröjer till nån gång långt efter vintern, men det räcker att tänka på. En reseparlör från Ungern fanns i bokhyllan. Den är från -69 men nog pratar dom väl likadant idag?
Det står att man kan fråga: hur hög är vårdkostnaden per dag på sjukhuset? Man kan läsa det fonetiska och för den som är verkligt intresserad kan jag tala om att det heter Mennyi az ápolási dij naponta a kórházban?
Visst låter det lite finskt, som det ju är släkt med. Åtminstone det där Mennyi.
Men tänkt om nån svarar? Vad säger man då? Hoppas man är i stånd att förklara sig på något sätt.
Örvendek betyder Angenämt.
Kan man ju hoppas att man får använda. På restaurangen kanske. Om dom frågar nåt, då kan man vara artig och säga Örvendek.
Hoppas man inte åker på nån smäll för att det är fel. Ingen människa vet ju om det står rätt i den där boken. Något ska väl funka, i Buda eller Pest.
Det tjocka grå kan sätta fart på andra tankar. Man kan försätta sig i trans och tänka att man lever i en annan tid. ?Jag skulle vilja leva någon annanstans i en annan tid? känner jag en som säger. (inte den med termometern). ?Jag passar inte här. Antiken skulle ha varit min tid?.
Då kan jag tänka elakt att om den personen hade levt nära Platon och hans gäng, då hade han suttit där och längtat bort och gnällt och inte vågat göra nånting då heller. Bergsäkert.
Fast det säger jag inte och kanske tänker jag inte så tjurigt om dimman lättar, om den nu gör det nån gång.
Det finns nåt sött i skumrasket. Det finns nåt inkrökt som värmer när solen har övergivit oss. Det finns en melankoli, det finns en tystnad och om man hör en fågel nån gång är det bara tunna svirr.
Än ska det vara svart i flera månader till.
Så jobbar vi med nyheter