Med gränslös ödmjukhet

Ge mig en helgad natt med Jussi Björling! Eftersom han är saligen hädangången måste alla förstå vad jag menar.
Jag är alltså inne på min egen bottenlösa anspråkslöshet, en löshet som bara ökar ju mer jag noterar andras lika gränslösa anspråk.
Alltså, det enda jag vill ha är ett av alla tiders vackraste stycken med världens främsta tenor. Och jag är belåten. Bort klappar och gröt (usch, men bra för rytmen i texten), bort långdans och nötknäppare.
Någon eller ett par rejäla skinkskivor däremot, några sillsorter. Lite ål till en fattig stackare, räkmajonnäs på ägg och den rätta kryddan i pressyltan som passar så bra med rödbetor till. Hummerklo skall icke ratas. Revbensspjäll av typen långa att gnaga på, köttbullar av tradition och så en enkel waldorfsallad i riklig fluffsås. Några små ostar, något lätt bröd, ett par tre små kex och en lätt dessert. Något att skölja ner det hela med, ett hyfsat vin, en fyllig öl, en kryddig glögg, en istappssval snaps.
Ingenting annat. Där är det stopp. Frosseri är en dödssynd och sådana är vi också sparsamma med. Någonting lite senare kanske, men inget märkvärdigt då. Det som finns. Lite nougat eller tryffel kanske. Inte en bit till.

Ifråga om paket är jag om möjligt ännu ödmjukare. Eftersom jag är överens med världens övriga kristnade och väluppfostrade människor vill jag naturligtvis att gåvor ska ges med hjärtat och kan bara säga att ju större hjärta desto större eller låt säga dyrbarare gåva, men det får inte bli någon tävlan. Jag tar vad jag får och är så innerligt tacksam för det. Att kopior av mina önskelistor har nått mina kära och sådana som jag tror skulle tycka att det var på sin plats med lite uppskattning för allt man gör, är enbart ett sätt att underlätta för dem. Inget besvär för min skull. Inte mer än vad man anständigtvis kan kräva på en julafton i alla fall. Och skulle jag ha gäster skulle de få de bästa sängarna. Det handlar om hjärtat, jag säger bara det.
Julens budskap är kärlek va?

Julen i övrigt innebär inga större påfrestningar. Att städa är ingen idé förrän efteråt, åtminstone inte som mina gäster beter sig. Om dom diskar så har jag inget att invända, men det där får ju komma av sig självt. Det brukar göra detnär det inte finns ett rent glas kvar. Fast jag gillar att ha folk, det är inte det, men något kan dom väl göra för att dom får komma. Tycker man.

Nu är det egentligen och ärligt talat och för att vara allvarlig som bara den så, att det är för lite sex, drugs & rock´n´roll här i livet. Det är möjligt att en inte får klaga, men vi ska ju igenom ett nyår också och var i himlens namn ska jag klaga om inte i min egen spalt. Om vi nu tar ett hopp och gå direkt på rocken, så finns det stumpar som gör att man bara vill rocka loss och jag ska banne mig ta med dom där banden som det står "Mixade rockpärlor" på till det nyårsparty som som under sin mest uppsluppna del annars brukar bjuda på allsång.
Gör det du också kära läsare och tala om hur det gick!
Någonting har hänt sedan den här spalten så högstämt inleddes med en bön om Adams julsång. Bäst att sluta i tid! God jul.