Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Med fördomar genom livet

Ju äldre jag blir ju mer kommer jag till klarhet om hur jag hur fördomsfull jag varit genom livet, och ibland fortfarande är.

Kultur och Nöje2009-02-18 03:00
Uffe Olsson
 Med gubbighetens kanske något större ödmjukhet mot mig själv så har fördom efter fördom dock fått stryka på foten, och det är numera ett sant nöje att få skrämma upp dessa fåniga föreställningar ur sina dunkla bon. Vegetarisk mat är inte längre oätlig, numera har vi gröna middagar flera gånger i veckan. Led Zeppelin, som jag i mer än halva mitt liv tyckt vara inrökt hippiemusik, och som varit min musikaliska hat-käpphäst har jag numera ofta i lurarna. Idag vet jag också, av egen erfarenhet, att alla bögar inte är fjollor, att intelligens och personlig tro visst kan kombineras och att det faktiskt finns kvinnor och gubbar med keps som kör bil riktigt bra, kanske till och med mycket bättre än jag? Vem vet, snart kanske jag själv har kepa på flinten när jag är ute och söndagsåker? I min mission mot mina gamla korkade föreställningar har jag noterat att det ofta är det som jag varit snabbast att fördöma och mest hårdnackat hållit fast vid, som jag numera tycker är mest intressant och utvecklande. Såna rent idiotiska företeelser som meditation och psykologi eller rent av andlighet är idag centrala delar av mitt dagliga liv. Alltför länge höll jag mig med det absurda antagandet att riktigt feta romaner var oläsliga och meningslösa. Om en författare ville ha någonting väsentligt sagt så kunde man nästan mäta graden av viktighet i hur tunna romanerna var. Att fatta sig kort var för mig samma sak som att kunna konkretisera sitt tänkande. Så det var i den inbilska andan jag hyllade lyrikkonsten i största allmänhet och den romankonst som höll sig under trehundra, ja helst tvåhundra sidor. På samma grunder avfärdade jag, till exempel Tolstoj, Joyce och Joseph Heller som snacksaliga ordmegafoner som inte förmådde att strama upp sitt ämne, och detta utan att ha läst igenom någon av dessa författares böcker. Otroligt. Nej, det var först för en fem-tio år sedan jag började fatta att det antagligen var något som var fel med mina stelbenta positioner och jag beslutade mig för att ge mig på tegelstenarna. Det var nog först då som jag fick upp ögonen för romankonstens mästerverk, som till exempel Bröderna Karamasovs katedral av suggestiv visdom eller Huset Buddenbrooks elegant, hjärtskärande genialitet. Men mycket ord betyder inte heller med automatik att litteratur är bra, men det visste jag ju faktiskt förut. Många, ja kanske rent av de flesta av alla mina stela antaganden, är idag pinsamma att bli påmind om, men jag kan ju numera vara lite stolt över att jag i alla fall kan upptäcka såna defekter hos mig själv idag, att jag kan ta mig en ordentlig funderare, och ofta ändra mig. Vem vet, snart kanske jag både har mobiltelefon och lyssnar på Red Hot Chili Peppers?
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje