Med en präktig utkikspunkt

Om jag vore Pöörcy skulle jag ta med mig några vänner och åka till Lissabon. För grejen är att det ska ja göra i alla fall så jag behöver inte vara avundsjuk.
Och det är jag inte i alla fall så.
Han är ju så skäggig. Och att åka på semester med några man gillar är väl det bästa man kan tänka sig här i världen? Lyxigare omständigheter än de vi kan åstadkomma lockar faktiskt inte ett dugg. Tro mig även om det låter tråkpräktigt.
Jag är väl det och det står jag för som dom säger.

För att vi ska bli glada på mitt jobb har vi köpt många blommor, i krukor, kanske heter det träd. Och alla blev glada och plockade fram sitt allra som ömmaste vårdande jag. Alla springer därför och vattnar de här stackarna som kommer från en sval och fuktig miljö in i ett torrt och varmt kontorslandskap. De ser chockade ut. Liksom avstannade, håller andan. En blomma kan tala, inte tu tal om annat. Vem ser inte ett rop på hjälp när man hör det. Men de får bara mera vatten, mera vatten och hela den vattnande hordens olika listiga tips för grönskandets överlevnad. Snart kommer säkert ruttnande rötter att blottas. Se där ett exempel på ineffektiv kollektiv vård. Som motsats till gemensam, till solidariskt hjälparbete.
Stackars blommor, analyserade dessutom.

På löpsedeln tyckte jag det stod "65.000 par berättar: Därför är vi trogna" och att det skulle vara en helt ny och möjligen intressant vinkel för den alltmer dominerande kvällstidningen som kommer ut på morgonen.
Men det stod naturligtvis otrogna på den där löpsedeln och allting var sig likt. Vill minnas att dagen var grå.
Om OS tycker jag en massa. Hade övat innan på det familjära Magda, uppfattade att det var viktigt med Sudden men har också förstått att Foppa var en snubbe att räkna med.
Mina inlägg vid fikabordet behandlas dock kort. Det är det jag har emot OS.
Bara en sak till.
Om man kör i en himla kareta, på skidor, nedför en sådär tre kilometer lång backe och svänger härsan och tvärsan, då är det naturligtvis omöjligt att säga att den en är ett par hundradels sekunder sämre eller bättre än den andra. Hundradels sekund! Löjan!
Varför är det bara jag som är upplyst och klarsynt?

Bläddrar i kataloger om den kommande rean. Exempel som många andra: Musselstranden som kom ut för ett par år sedan, kan man se har kostat 282 kronor, nu ska den kosta 83. Fortfarande inbunden. Det måste ligga utanför alla marknadsmässiga beräkningar. För inte tror jag att bokhandlarns sitter och festar på dom där 200 dom tjänar in annars. Och sen under rean mest står och jobbar för syns skull, ideellt.
Här kan man ana list och rackarspel och helt andra mekanismer. Bokia kör till och med med två priser, ett som heter rea-pris och ett som heter ny-momspris. Konstifikt.
Hursomhelst verkar det bra att passa på, åtminstone så man känner att man är med.
När man till och med kan ge ut böcker om franska järnsängar eller ett tjusigt tryck om äppelcidervinäger så ska det väl finnas något däremellan som ska passa. Ålderdomens frestelser kanske, som en titel lyder. Man kan ju åtminstone läsa om´et.