Jag fyller snart 28 år, vilket också innebär att jag närmar mig 30 utan att jag ens hunnit med det mentalt.
Det är inte så att det är problematiskt eller svårt.
Tror inte jag har någon kris på gång. Jag älskar faktiskt att fylla år. Något nytt att se fram emot, även om det är litet. Men jag har kommit till en insikt som gör det lite besvärligt. Eller, jag kom till den insikten ungefär när jag var 20 men den gör sig påmind ännu mer nu.
Med ålder kommer inte visdom. Jag har goda minnen av 30-åringar som beter sig som om de vore 14. Sådana människor träffar jag på fortfarande. Samma mönster finns kvar vid 40, 50, 60 och så vidare. Sanningen är att de flesta människor inte utvecklas mognadsmässigt efter tonåren. Inte nämnvärt. Klart att livet lär oss saker, men i grund och botten så är vi de vi är. Om du är mogen som person nu så var du förmodligen också så när du var 17.
Med mognad menar jag såklart inte intressen, temperament eller något sådant. Mognad handlar om förmågan att hantera livet och möta prövningar med äran i behåll, att tänka långsiktigt och brett.
Något som däremot ökar med åldern är rädsla. Blanda inte ihop det med försiktighet, som i vissa fall är nyttigt. Fler och fler saker i livet blir läskiga när åren sveper förbi.
Kommer du ihåg när du var 12 och utan problem hoppade från 10-meterstrampolinen på badhuset? Eller hur du hoppade över hinder på gymnastiken som var dubbelt så höga som dig? Kan du minnas då du bjöd på dig själv som om du inte hade något att förlora? Det är nog därför barndomen är så härlig. Det är också därför jag oroar mig lite för att åldras. Jag undrar hur pass rädd jag kommer att vara när jag är 60, eftersom jag redan nu märker skillnad mot 15 år tidigare.
Ett väldigt bra exempel är att jag tar i trä. Jag är inte vidskeplig och tror egentligen inte på saker som ?ta i trä?. Men bara för att vara på den säkra sidan, för att slippa eventuell ilska från högre makter så tar jag i trä. Det är ju patetiskt men fruktan tvingar mig nästan. Jag saknar mig själv som barn. Hon som aldrig bemödade sig med att vara rädd därför att allt i livet var möjligt.
Vi har fler verktyg att hantera saker bättre när vi blir äldre, men vi har förlorat förmågan att vara orädda. Då kan vi ändå inte använda de verktyg vi har.