Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mattias Hellberg & The White Moose lirade tight och drivigt

Kultur och Nöje2009-02-14 03:00
Mikael Mjörnberg
Handelsresande i musik. Det är ett epitet som kan tolkas både positivt och negativt, men oavsett vilket går det inte att sätta något annat på Mattias Hellberg.Han har synts tillsammans med grupper som The Hellacopters, Thunder Express och The Solution, backat upp storheter som Pelle Ossler, Stefan Sundström och Jaqee och inte att förglömma, haft stora framgångar i konstellationen Hederos & Hellberg som han hade tillsammans med Martin Hederos från The Soundtrack of Our Lives.Egentligen är det väl bara i rollen som sångare i Nationalteatern som han inte alls kommit till sin rätt, men det har mindre att göra med honom själv och mer att göra med att hans bandkamrater där är dubbelt så gamla och desperat försöker hålla liv i sin karriär med hjälp av hans unga (nåja, allt är relativt) energi.Ni förstår, snubben har många strängar på sin lyra och kastar sig rastlöst fram och tillbaka mellan olika projekt. Nu är det alltså 60-talsosande garagepsykedelia tillsammans med gruppen The White Moose som står på dagordningen.Det finns bara ett problem, spelar man bara tillsammans med en massa andra utan att göra karriär under eget namn skaffar man sig ingen fanskara, i alla fall inte i någon större utsträckning och det är obehagligt tomt på Black Horn. Runt 15 personer försöker så gott de kan fylla ut ytan mellan borden.Det är snudd på tragiskt, här kommer en så pass etablerad artist till Norrköping och så är det ingen som bryr sig om att gå och titta. Låt gå för att The White Moose inte är det mest kända av projekten och att det trots allt handlar om ganska flummig musik, men Hellberg har ändå en arsenal av riktigt fina låtar i bagaget.All heder åt bandet dock. Det är klart att det är trist när det kommer lite folk, men olika artister är olika duktiga på att hantera sådana situationer och Mattias Hellberg med polare gör det riktigt bra. Visst slinker det igenom en och annan uppgiven sarkasm, men spelmässigt tummar de inte på kvaliteten. Med rökelse på scenen och iklädd en lustig pälsmössa modell större sjunger Hellberg väldigt bra och förlorar sig tillsammans med sina medmusikanter i utdragna flumstycken som förmedlar en känsla av att de bara står och jammar.Vill man kan man hitta en gnutta Rolling Stones långt bakom orglar och psykedeliska melodimattor, men det känns onödigt att leta referenspunkter. Mattias Hellberg & The White Moose lirar tight och drivigt och låter musiken göra jobbet.Ändå blir det i slutändan som att sitta och beskåda en session i gruppens replokal när den trista inramningen inte gör det minsta för att piffa upp tillställningen.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje