Blue Jasmine
Filmstaden
Regi: Woody Allen
I rollerna: Cate Blanchett, Sally Hawkins, Alec Baldwin, Bobby Cannavale, Peter Sarsgard, Andrew Dice Clay, Louis C.K m fl.
Betyg: * * * *
Det är inte första gången Woody Allen gör en film om girighet, pengar och rika människor. Däremot har fokuset aldrig varit så relevant så här mitt i världens olika ekonomiska kriser.
Cate Blanchett spelar Jasmine, en före detta fru till en Wall Street-haj. Helt pank reser hon till sin syster Ginger i San Fransisco. Här möts hon av Gingers pojkvän Chili som verkar mindre nöjd med att snobben Jasmine ska bo hos Ginger. Den oslipade Chili är Allens version av Stanley i Tennessee Williams ”Linje Lusta” och Jasmine är Blanche. ”Blue Jasmine” är den Allenska varianten av den både iskalla och glödande historien ”Linje Lusta”.
Dåtid och nutid flätas in i varandra utan att någonsin förvirra tittaren. Sakta men säkert förstår vi vad som hänt och varför Jasmine hamnat i knipa. Manuset är mycket skickligt skrivet, allting vävs ihop och byggs upp på rätt sätt. Berättelsen är också en av Allens mest hjärtskärande. Där han annars använder komik för att lätta upp eller fånga sina karaktärer med ett skyddsnät väljer han att släppa taget om karaktärerna i ”Blue Jasmine”. Komedi förekommer även här, men det är bittert och skratten fastnar i halsgropen. Det fantastiska manuset kulminerar i en mycket smärtsam men också väluppbyggd scen.
Cate Blanchett gör sin Jasmine både motbjudande och sympatisk. Hennes briljanta blandning av över- och underspel målar bilden av en mycket instabil kvinna. Helt naturligt går hon in och ur de olika delarna av hennes roll, den välbärgade New York-societetskvinnan och den stolthetsberövade snobben som tappar inte bara förståndet utan fotfästet.
Allen träffar rätt på så många punkter med ”Blue Jasmine”. Ett vackert regisserat förfall utspelar sig framför våra ögon, och vi njuter samtidigt som vi lider. Det är en färgstark etisk berättelse som både är en klassisk Woody Allen-film och samtidigt inte. Ironin är slående i det faktum att Allen numera ofta gör filmer som berör etik. Kanske är en högst felande individ den som bäst kan se mänsklighetens förruttnelse.