I mötet mellan mästaren Jurowski och Rysslands store symfoniker Dimitrij Sjostakovitj öppnar sig nya dimensioner. Här är en värld där allt finns ? lekfullheten och de humoristiska infallen, men också sorg och ödesmättad tragik där tonerna ibland har en skör förmultnande klang, musik i upplösning, sönderfall?
Kompositörens liv är en kamp för överlevnad i en maktfullkomlig stat. Jag tycker mig höra denna ständiga vaksamhet i musiken. Slappnar man av så är slagverket där med knackningar på dörren efter midnatt och oron väcks igen.
Som barn satt Jurowski i kompositörens knä, idag gestaltar han med Norrköpings symfoniorkester den femtonde och sista symfonin. Effektivt, koncentrerat och dramatiskt med en oändlig bredd i uttryck och nyanser.
Det inledande Allegrettot har underhållningskvalitéer med sitt återkommande klipp från Wilhelm Tell och solistiska inpass, rappa och ibland komiska varför fniss kunde höras i salongen när första satsen klipptes slut. En särskild eloge till konsertmästaren Andrej Power som inte bara var ytterst pregnant utan spelade med en sällsynt varm och mustig ton i flera soli. Brett anlagt Largo, sorgmarsch och dystert ödesmättat bleckblås interfolieras av ömsint tröstande stråkar. Publiken var närmast andaktsfull och lite tagen när det hela var över.
Ryska målare av Vladimir Jurowski, där symfoniska bilder tar form gav konserten en flygande start. Verket som är komponerat så sent som 1959 av har ofta spelats i forna Sovjet och Ryssland men framfördes vid torsdagens konsert ffg utanför gränsen. Måleriskt med häpnadsväckande rik orkestrering och en guldgruva att studera om man vill lära sig utnyttja den klangrikedom som finns i en symfoniorkester. Spännvidd från animerad Disneyglädje Vinterstudie till förfärande skärande klimax i Morgonen då strelitzerna avrättas.
Lite synd att bildsviten som visades på storbild före framförandet inte sedan fick ackompanjera musiken, även om musiken självklart står på egna ben
Fyra sånger av Rachmanninov med Grivnovs dramatiskt lyriska stämma fick emellanåt bana sig väg genom en tät nästintill ogenomtränglig orkestersats, men det lyckades till största delen. Ett extranummer "för att Norrköping en underbar plats" enligt Jurowksi och i sällskapet som var denna kväll kan det bli underbart var man än befinner sig!
Siv Jogfors