Maskinerna som älskar människor
STOCKHOLM (TT Spektra)Visst kan människor älska maskiner - se bara på vissa mäns förhållande till sin gamla BMW. Men kan maskinerna älska människor? Det är frågeställningen i "A.I." med Sverigepremiär på fredag.
Haley Joel Osment spelar David i A.I., en robotpojke som utrustas med förmågan att känna gränslös kärlek. FOTO: SANDREW METRONOME
Foto:
"A.I." är också filmprojektet som skulle bli demonregissören Stanley Kubricks (1928-1999) magnum opus. Han köpte tidigt rättigheterna till den novell som är filmens grund, men efter hand insåg han att vännen Steven Spielberg kanske var bättre skickad att regissera filmen. Först nu, två år efter Kubricks död, är den klar, men "A.I" presenteras fortfarande som "En Stanley Kubrick/Steven Spielberg-produktion".
<b>Ingen större skillnad</b>
Som exekutiv producent står Jan Harlan, Kubricks svåger och mångårige medarbetare. Han fanns med i projektet från början och säger att Spielbergs film förmodligen inte skiljer sig mycket från Kubricks version:
- Kubrick hade annan musik planerad, till exempel Strauss. En rollfigur, Gigolo Joe, hade varit en hårdare businesstyp hos Kubrick. Men jag vet att Stanley hade varit enormt nöjd med Steven Spielbergs film.
Efter visst tumult bestämdes att "A. I." skulle få elvaårsgräns i Sverige. Filmcensuren ville barnförbjuda filmen eftersom den innehåller en scen som är alla barns mardöm; mamma sätter ut David i skogen och säger "kom inte tillbaka".
Men efter filmbolagets överklagan kom kammarrätten fram till att elvaåringar (sjuåringar i vuxens sällskap) får se den.
<b>Inget för åttaåringar</b>
- Att höja till 15 vore grovt, men jag skulle inte ta med mig en åttaåring på "A.I." säger Jan Harlan.
- Men det var samma sak med en film som "Bambi" som också skildrar vad som är den stora skräcken för barn. Men för en 12-13-åring måste den vara helt OK.
Jan Harlan menar att "A.I." är en typisk Stanley Kubrick-film eftersom dess budskap är att människans stora svaghet är att vi låter oss styras i så hög grad av våra känslor.
- Det är en pessimistisk film eftersom den hävdar att människan är dömd till undergång. Samtidigt finns det optimistiska drag. Den är som "Lille prinsen", en saga som är vacker att tänka sig.
- Stanley fick ofta kritik för att han gjorde filmer om prylar, inte om människor. När det i själva verket var exakt tvärtom.
Så jobbar vi med nyheter