Marie-Louise Ekmans mentala rum
Fåglar i bandage, en omplåstrad hund och hårt lindade, sjuka spädbarn ligger i en vit sal på Kulturhuset. Marie-Louise Ekman kliver in i en sjukhusmiljö i sin nya utställning.- För första gången har jag lämnat det fysiska rummet för att visa mitt mentala rum.
För första gången har Marie-Louise arbetat med glas. På hennes nya utställning i Kulturhuset i Stockholm visas bland annat fåglar och spädbarn. FOTO: PRESSENS BILD
Foto:
De många yrkesrollerna förklarar hon med sin skräck för att upprepa sig, men även de åren då hon inte ställde ut gjorde hon konst - i långsammare tempo och främst för sig själv.
- Den här utställningen är ett resultat av att jag har varit rektor. Jag har fått otroligt mycket kraft och energi av rektorskapet, av kontakterna med eleverna och atmosfären på skolan.
- Det är ett konstnärligt och skapande arbete att vara rektor på Konsthögskolan. Jag försöker ha samma attityd där som jag har annars till skapande och kritiskt iakttagande, det ska vara likartade processer.
<b>Associerar till sjukhus</b>
På Kulturhuset lyser den stora utställningslokalen vit, precis som konsten är väggar, golv och tak ljusa i färgen. Marie-Louise Ekman berättar att det är hennes första installation, hela rummet är uppbyggt efter hennes idé.
Sjuka fåglar och sjuka spädbarn, alla inlindade i bandage och gjorda i skört glas, ligger på bänkar längs väggarna. Sjukhussängar på rad associerar Marie-Louise Ekman. På väggen ovanför hänger konstverk, ungefär som feberkurvor och journaler. Verken är gjorda i vitt fodervadd, "icke-material" kallar hon det för.
- Det föll sig naturligt att göra ett slags sjukrum när jag skulle göra installationen. Jag är intresserad av just sjukrum, det här är en gammaldags bild av ett sjukhus med gasbindor och vitt överallt.
<b>Egna minnesrum</b>
Fortfarande dyker Marie-Louise Ekmans pekande bröst och nakna underliv upp här och där, men jämfört med den konst som visades på den stora retrospektiva utställningen på Kulturhuset 1998 har verken nu blivit abstrakta.
Den nya utställningen, som inte har något namn, handlar om hennes minnesrum. I inledningen till utställningskatalogen skriver hon om att vara barn och ha ångest inför framtiden. "Tänk om man aldrig lär sig att läsa eller slutar att suga på tummen?"
- Tidigare har jag varit beroende av att skildra det fysiska rummet för att kunna ge mig in i det psykiska rummet. När jag har filmat så måste det ringa i telefonen för att en person ska kunna tala i telefon. Nu har jag gått direkt på det psykiska rummet. Det här är en beskrivning av mitt mentala rum. Där finns inga fönster och dörrar.
<b>Glas från Italien</b>
Materialet glas är också helt nytt för Marie-Louise Ekman. Ett italienskt glasbruk specialiserat på samtidskonst tog kontakt med henne och i höstas besökte hon glasbruket Berengo Fine Arts utanför Venedig, som tidigare arbetat med svenska konstnärer som Ernst Billgren och Monika Larsen Dennis. Tillsammans med en storvuxen italiensk glasblåsare, ingen av dem kunde den andras språk, kämpade hon med ett nytt formspråk.
- Jag är en platt konstnär, jag jobbar mycket med linjer och konturer. Det här var något helt annat. Jag har det inte i händerna att göra tredimensionella konstverk.
När utställningen nu öppnar för allmänheten är en del omdömen betydligt viktigare än andra. Eleverna på Konsthögskolan hör till hennes viktigaste kritiker, skulle de tycka att utställningen känns oväsentlig skulle det kännas hårt. Vad människor hon inte har en relation till tycker är desto oviktigare.
- Man få skydda sig själv också, med hur mycket man tar in. Jag ska ju bevara sin kraft också, efter det här ska jag fortsätta jobba. Jag kan inte stå och falla med omdömena jag får.
FOTNOT: Utställningen med Marie-Louise Ekman på Kulturhuset i Stockholm pågår 1 februari till 17 mars. På Malmö konstmuseum visas den mellan 21 april och 9 juni.
Så jobbar vi med nyheter