Människan och hennes häst
Grace Davies, 18, bor här, i ett slumområde i utkanten av Dublin, i Ballymun. I ett skjul utan tillstånd finns hennes häst, den som räddar henne och håller henne uppe i ett liv där det mesta är kaos och hopplöshet. Hästen och människan är temat för fotografen Mattias Klum och författaren Priit Vesilind. I morgon öppnar deras utställning Hästfolk på Arbetets museum.
Foto:
Fotografen Mattias Klum som man kanske först tänker sig hängande i någon borneansk lian, har gjort boken Hästfolk tillsammans med skrivaren Priit Vesilind. Den kom förra året och nu har materialet blivit en utställning, ytterligare ett urval har gjorts. Fler bilder finns i boken.
- Det jag lärt mig är att de människor som blir vän med hästar är ömsinta, de måste ge av sig själva för att få hästen till vän och jag trycker att hästägarna har stark integritet, kanske har de fått det i förhållandet till djuret.
Mattias Klums fotograferande för honom över hela världen, för den här boken har han rört sig från USA till Mongoliet, från Irland till Sverige.
I varje bildsvit finns också en berättelse om hur Mattias och Priit har fått kontakt. Bilderna berättar verkligen inte allt, hur välvalda och utsökta de än är. För de är de förstås, man kan undra hur många vinklar det kan finnas för en bildberättare.
Vi får bekanta oss med de mest olika hästmänniskor, Tinne Vilhelmson som tävlar i dressyr, senast i Aten. En aning om det superkänsliga arbetet kanske man kan få av bilderna.
Miika Åfelt som är en stor stark finsk man har det mest ömsinta förhållande till sin arbetskompis i skogen. Yvette Anderson som är en av New Yorks cirka 80 ridande poliser kunde berätta om hur hon kan locka fram andra sidor hos människor än de en patrullerande konstapel kan.
En riktig cowboy som "behandlar hästar som kvinnor" och tydligen gör det på det mest gentlemannamässiga vis, berättar från Arizona. Flickan som räddades av en häst, Grace från Dublins slum, är också en berättelse om hur man kan få kontakt med ungdomar som först är totalt avvisande. Grace rider barbacka och har sin häst i ett skjul som snart ska rivas.
Mongolen, nomaden Choidog, som är en så överlägsen ryttare, för honom är hästen allt, hela dagarna lever hans folk med hästarna - som de till sist äter upp.
En cirkusflicka också, född till cirkus- och artistliv, Gaby Dew på Cirkus Althoff. Hatkärlek är hennes förhållande till hästen, hat till slitet och kärlek till djuret som hon vill arbeta tillsammans med, för att roa publiken.
Det handlar inte om hästraser, ingenting om tävling utöver dressyrryttaren, alla historien är synnerligen livfulla och kanske ska man höra Mattias Klum berätta, det är möten som inspirerat honom, kameran bär han alltid. Det här är första gången han arbetat i svartvitt och det har ju sin speciella skönhet.
Klums nästa arbete handlar om en buddistisk och isolerad folkgrupp i norra Indien, han gör också film tillsammans med journalisten Folke Rydén och, avslöjar han, opus 2 är på gång: snart blir han pappa igen.
Så jobbar vi med nyheter