Människan i dokumentationen

De får göra stora och viktiga reportage, de får fara över världen till dramatiska situationer på farliga platser. De är fotograferande journalister. Som Paul Hansen som mest jobbat på Dagens Nyheter.

Paul Hansen (till höger) är en uppskattad och prisad fotograf som plåtades flitigt vid pressvisningen igår på Arbetets museum. Men utställningen Människa Människa öppnar inte förrän i morgon. Bilderna bakom berättar om Afghanistan där Hansen var strax efter talibanernas fall.	 			          Foto: Robert Svensson

Paul Hansen (till höger) är en uppskattad och prisad fotograf som plåtades flitigt vid pressvisningen igår på Arbetets museum. Men utställningen Människa Människa öppnar inte förrän i morgon. Bilderna bakom berättar om Afghanistan där Hansen var strax efter talibanernas fall. Foto: Robert Svensson

Foto:

Kultur och Nöje2007-01-12 06:00
Som många i branschen känner han att snabbheten kräver sitt. Ytligheten sliter. Men den här fotografen återvänder då. Besöker de drabbade. Han kallar det att jobba både med ett långt perspektiv vid sidan av de snabba nyhetsuppdragen.
Det har bland annat givit en bok som resultat, Människa människa där Peter Englund skrivit förord men Paul Hansen själv skriver om sina bilder.
Av detta har sedan gjorts ett mycket sparsmakat urval som blir till utställning med samma namn. Två-tre bilder från tio olika större reportage. Fem utifrån, fem svenska.
Fotografens motto verkar ha varit en sorts motbilder. Den handikappade pojken är i första hand ett lekande barn. Han tänker inte på sig själv som handikappad. Men det var det reportaget handlade om. Kvinnan Pervin såg Paul Hansen på väg i en permobil. Hon var ensam mor, invandrad, handikappad, utanför samhället på alla sätt - men urstark. Motarbetad av myndigheter som försökte krympa henne har hon tagit sig fram.
Bakom alla bilder finns långa, dramatiska historier. För honom har strävan varit att kunna täcka in mycket i en bild och att få oss delaktiga genom närheten till människan. Mannen från Sarajevo som står i spillrorna av sitt hus och efter att hans hustru dödats, kan ge en aning om den bottenlösa tragedi som så många drabbas av.
Paul Hansen kommer från Göteborg och ett av hans reportage handlar om diskoteksbranden där han fick kontakt med Milorad, en av de drabbade och kunde följa honom lång tid genom rehabilitering. Från brännskadekliniken i Uppsala och vidare, hem igen.
Hansendokumentation mellan lappjobben, som han uttrycker det. Lappjobb är de uppdrag tidningsfotografer får som innebär snabba jobb och resultat, oftast utan början eller slut.
Den unge Milorads liv genom operationer och andra behandlingar, till att han gifte sig och fick barn, finns i 7.000 exponeringar. Så har de skurits ner till 60-70 bilder för ett reportage, sedan bara ett 15-tal i boken och nu får vi se två av bilderna.
Nyfikenheten väcks och boken finns tillgänglig för den som vill veta mer.

Hansen berättar också om en märkvärdig kvinna som han följt under hennes missbrukarliv som slutade i en särskilt stark begravning, han ser de drabbade vid evakueringen av illegala bosättare i Gaza, han kan förmedla något av det den gamla kvinnan Astrid upplever, hon som flyttar från sitt hem till äldreboendet och han visar tysta bilder som visar hur det såg ut efter tsunamin i Thailand.
Paul Hansen jobbade på Expressen och GT före DN och har också varit frilans.
Utställningen invigs på lördag.
Foto
Paul Hansen
Människa människa
Arbetets museum
13 januari - 25 mars
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!