Dregen skulle förmodligen kunna göra en bra konsert av vilket material som helst. Den lille gitarristen som turnerar med en soloplatta i bagaget har så mycket energi och spelglädje att det spiller över åt alla möjliga håll.
Det är underhållande att beskåda. Och det behövs.
För i ärlighetens namn är det där solomaterialet inte särskilt vasst. Något som understryks av att det är de gamla Backyard Babies -dängorna "Star War" och "Minus Celsius" som får allra bäst publikrespons.
Det väcker naturligtvis en ännu intensivare längtan efter den där återföreningen som aldrig tycks komma.
I den udda fågeln "Flat Tyre On A Muddy Road" kommer Michael Monroe - i vars kompband Dregen ju ingick senast de båda herrarna gästade Skogsröjet - ut och bränner av ett munspelssolo som övergår i ett jam som aldrig tycks vilja ta slut.
Michael Monroe ja. Senast han besökte Skogsröjet var han en vital överraskning som gick på knock. Det är han inte den här gången.
Istället har 52-åringen uppenbara problem med en kraxig röst som inte håller och framförandet av det delvis ommöblerade kompbandet är hafsigt och utan dynamik. Inte ens hitmaterialet får någon riktig lyster den här aftonen.
Det Monroe inte har i rösten tar han emellertid igen i energi och hela spelningen blir till ett aerobic-pass där han flänger fram och tillbaka över scenen.
Som avslutning återgäldar Dregen gästtjänsten från förkvällen och kommer ut för en gitarrslakt...som tyvärr mest blir kaotisk.
Black Star Riders bildades alltså för att en skock Thin Lizzy -medlemmar ville gå vidare från sin kultgrupp och skapa musik under ny flagg. Ändå knyter de ihop sin show med Thin Lizzy-hiten "The Boys Are Back In Town". Hur rimmar det egentligen?
Nåja, det får rimma hur det vill. Det låter trots allt riktigt bra om den åldrande orkestern.
Gubbarna går ut hårt och har den sorgligt glesa publiken i ett järngrepp. Inte minst sångaren Ricky Warwick imponerar med sin kraftfulla stämma.
Tyvärr mattas det hela av efter hand och det publikfriande slutet känns lite onödigt.
Hardcore Superstar har blivit Skogsröjets eget husband. Men fjolårsfestivalen missade de av någon anledning. Därför är det dags för revansch när 2014 års upplaga av festivalen ska knytas ihop.
Och kanske gör det att bandet är en smula övertänt.
Den dynamik som annars brukar finnas där saknas. Istället sluggar sig göteborgarna igenom sin repertoar och det gör att lite av den yttersta spetsen går förlorad.
Låtar som "Wild Boys" och "Into Debauchery" tjänar förstås på att ha lite smuts under naglarna, men känslan är att Hardcore Superstar vill lite för mycket.
Oavsett vilket. Även utan toppformen är det ett sevärt liveband vi snackar om och Jocke Berg är en god publikdomptör.
En värdig avslutning på ett lyckat röj.