Man-hatare: upp till kamp
Jag försöker låta bli att fastna i man-träsket. Den träskmarken har inget med varken hunkar eller gubbs att göra. Nej, man-träsket är att säga man istället för jag. Det är språkets gäddhäng. Ful-slapp jargong.
"Mannandet" är inte bara slappt, det är också att fega ur. Man-användarna vågar inte ta till det mer personliga och precisa "jag". De står inte för sina åsikter utan gömmer sig bakom "man". Samtidigt blåser de upp sig till förespråkare för halva mänskligheten. I gruppen lyfts Anders i "Bonde söker fru" fram som varnande exempel. Han "mannar" tydligen förbannat mycket där han går i sin ladugård - fast grisarna kanske inte bryr sig. En grupp "mannare" som ringas in är de som är med i bekännelse-tv: "Man har ju ätit lite för många chipspåsar.... så man har ju lagt på sig lite…". Men Facebook-gruppen har utsett skrytarna till de värsta i man-träsket. Dom som säger "man har ju köpt ny bil… he he". Ett mer könsneutralt alternativ till "man" är förstås "en". Men det luktar lite för mycket pilsnerfilm för min smak. Jag tänker på käcka repliker som: "Nu mår en annan riktigt kuckelimuck!". Den var okej på 30-talet, om ens då. Trots att jag är med i man-hatar gruppen så syndar även jag. Jo, faktiskt. En ofelbar person som jag. Tro det eller ej. Det är lätt att säga man alldeles för ofta, fast man är kvinna. Det är inte nog med att jag säger "man", jag "mammar" också. Sedan jag blev mamma har jag börjat tala om mig själv i tredje person pinsamt mycket. Varför gör föräldrar det? Familjegurun Jesper Juul menar att det handlar om att vi är så upptagna av att låta som en "riktig förälder" att vi talar om oss själva i tredje person. Det ligger nog nåt i det. "Mamma vill inte att du gör så" känns lite mer kraftfullt än futtiga "jag vill inte att du gör så". Mamma bestämmer, så det så. Fastän vi föräldrar tjatar på om oss själva som mamma och pappa tycker vi att det är jättegulligt när barnet börjar tala om sig själv i tredje person och säger "Ida ha den" "Ida också baka". Fast de gör egentligen bara som mamma och pappa - och Mona Sahlin. Sedan växer barnet upp och lär sig prata lite bättre. Det börjar säga "man" istället, "man kanske skulle ta och baka". Och sen är barnet plötsligt gammalt nog att själv få barn och då blir det "nu ska mamma baka" istället. Eller nu ska pappa baka. Och så blir det en ny bulle i ugnen. Cirkeln sluts, igen och igen. Men det är dags att bryta den. Upp till kamp!
Så jobbar vi med nyheter