Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Mäktig pianomusik fyllde De Geer

Kultur och Nöje2008-02-29 03:00
Så skimrande var havetDe Geer-hallenTorsdag 28 februariNorrköpings symfoniorkesterAlan Buribayev - dirigentFreddy Kempf - pianoSkimrande toner från den impressionistiska epoken och mäktig pianomusik fyllde De Geer-hallen under torsdagskvällen. Och det var med inlevelse och säkerhet som Alan Buribayev dirigerade symfoniorkestern genom Claude Debussys intrikata musikaliska landskap i det symfoniska verket "La Mer" (Havet). Stämningarna i styckets olika delar, ("Från gryning till middag på havet", "Vågornas lek" och "Vindens och havets dialog") fyllde salongen och Debussys känsla för instrumentens klangrikedom och tekniska möjligheter kunde tydligt uppfattas genom orkesterns praktfulla musicerande. Man imponeras av finkänsligheten, både hos orkestern och hos kompositören, att med klanger, toner och framförallt volym (wow!) illustrera havets alla skepnader. Inte minst i den tredje satsen som vävs samman på ett mycket vackert och raffinerat sätt. Mäktigt!Om Debussy någonsin mötte sagoväsen eller andra småknytt under sin livstid vill jag inte spekulera i, men det vackra stycket "Förspel till en fauns eftermiddag" målas fram till en välljudande fantasibild av solvärme och skogsdoft. Och vi kan nästan höra Herr Faun mumla något om älskliga nymfer i de vackert välspelade flöjtinsatserna.De Geer-hallens fina orkesterflygel stod dock i centrum denna kväll och i Gaziza Zhubanovas "Pianokonsert" satte pianosolisten Freddy Kempf den på stora prov. I tvära kast mellan tradition, nyskapande och enorm teknisk färdighet letar sig Kempf fram mellan satserna som snirklar iväg på de mest otroliga äventyr. Inledningen i andra satsen med endast slagverk och piano och det folkliga temat i sista satsen var två riktiga pärlor. Att sen Kempf behandlar flygeln med en klangbildning utöver det vanliga och att samspelet mellan orkester, dirigent och solist frambringar ett skönt sväng, gjorde ju inte saken sämre.Marcus Österlund
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje