Information till våra läsare

Den 31 december 2024 är sista dagen som Folkbladet ges ut. Detta innebär att vår sajt inte längre kommer att uppdateras efter detta datum.

Vi vill tacka alla våra läsare för det stöd och engagemang ni har visat genom åren.

För er som vill fortsätta följa nyheter från Norrköping och Finspång hänvisar vi till NT.se, där ni hittar det senaste från regionen.

Tack för att ni varit en del av Folkbladets historia.

Magiska röster fyllde Hörsalen

Fredagskväll med upphaussad Idol-final på teve? Skulle inte tro det, jag tillbringar hellre några timmar i Hörsalen tillsammans med två magiskt välröstade herrar.

Kultur och Nöje2007-12-10 00:17
Mikael Mjörnberg
Kristofer Åström behöver ingen flådig teveshow med sminköser, jurymedlemmar och äckligt upphetsad publik som applåderar på kommando. För honom räcker det med en gitarr och en förpackning Brämhult-juice för att showen ska vara gjord. Jag imponeras av sångare som helt ensamma kan gå upp på en scen och släppa loss med total inlevelse. Det är en konst. Faktum är att det finns alldeles för många gitarrkillar runt om i landet som sjunger smårisigt live. Alldeles för få sjunger som om de verkligen menar varje stavelse. Kristofer Åström är inte en av dem. Han har en väldigt vacker och omfångsrik röst som han trots det självutlämnande formatet kontrollerar till fullo. Det är en ren fröjd att höra honom sjunga och krydda uppträdandet med varm humor. Att några av låtarna, med trumfkortet "Just A Little Insane" i spetsen, tappar kraften Åström har med sitt band i ryggen spelar i sammanhanget mindre roll. Christian Kjellvander stämmer på tok för mycket. Mellan varje låt skruvar han ihärdigt på sin gitarr i jakten på den perfekta stämningen. I längden blir det för mycket väntan. Men det är förmodligen också den enda anmärkning jag kan hitta hos den USA-uppväxte skåningen. Hans röst kan bära en hel konsert på egen hand, hans låtar smälter isberg och karisman är mördande. Country möter pop som möter rock när Christian Kjellvander tillåts hålla hov. Upptemponumren från senaste skivan "I saw her from here/I saw here from her" gör sig utomordentligt när sångaren går loss tillsammans med sitt band. Intensiteten i förstasingeln "Two Souls" är obetalbar och "The Road" går raka vägen till hjärtat. Likaså är det smått omöjligt att inte förälska sig i förstaspåret "Poppies And Pennies", vilket Kjellvander levererar med stor övertygelse. Men även det lugnare materialet, som jag på skiva kan tycka blir lite i segaste laget, fungerar utmärkt. Precis som i fallet Åström har Kjellvander en förmåga att gripa tag i varje stavelse och leverera den som om det vore en universell sanning. Hans mörka stämma fyller Hörsalen, bokstavligt talat. Countrypärlan "Paige" glimrar och adelsmärket "Portugal" görs i en utsökt, något nedtonad version. Att dela ut klappar från högen under den plastiga variant av julgran som placerats på scenen är oerhört överflödigt publikfrieri. Christian Kjellvander har vunnit så fort han öppnar munnen. Han är en fantastisk symbol för musikalisk integritet och hela kvällen är den perfekta antitesen till det tragiska spektakel som samtidigt pågår i vår största reklamkanal. Marie Picasso…vem?
Christian Kjellvander Kristofer Åström Klubb Republik, Hörsalen Kjellvander **** Åström ***
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om
Norrköping
Kultur och Nöje